I slutet av januari var 405 000 personer öppet arbetslösa eller deltagare i program med aktivitetsstöd, enligt arbetsförmedlingens statistik.
Det är en alarmerande siffra. Men det mest oroväckande i statistiken är att långtidsarbetslösheten biter sig fast på mycket höga nivåer.
Andelen långtidsarbetslösa har mer än fördubblats. I januari 2006 uppgick de som varit arbetslösa i mer än två år till knappt 28 000 personer. I dag är det hela 68 000 personer.
Det är en sak att människor går arbetslösa en kort period mellan ett jobb och ett annat. Det behöver inte vara särskilt allvarligt.
Men det är naturligtvis mycket allvarligt när arbetslöshetsperioden sträcker sig över år. Då är risken stor för permanent utslagning från arbetsmarknaden.
Regeringens hantering av de långtidsarbetslösa är inte heller vacker. Långtidsarbetslösa samlas i dag i den så kallade Fas 3 - dagens motsvarighet till 1930-talets AK-arbeten.
Faktum är att Fas 3 i dag är en av de största "arbetsgivarna" i Norrbotten.
SSAB Luleverken har ungefär 1200 anställda. Fas 3 sysselsätter ungefär 1300 norrbottningar!
"Fas 3 har blivit den borgerliga regeringens ändstation för de långtidsarbetslösa", skriver Maria Stenberg, LO-distriktets ordförande, i ett pressmeddelande.
Självklart behövs en subventionerad arbetsmarknad för dem som av ett eller annat skäl inte får jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Men Fas 3 är i grunden en felkonstruktion.
Företag och föreningar, som tar emot människor i Fas 3, får bidrag för att göra det. Men de behöver inte själva betala någon lön.
De som befinner sig i Fas 3 får i stället försörjningsstöd eller bidrag från Försäkringskassan. Ersättningen kan variera från ett par tusenlappar till runt 9000 kr per månad.
"Lönen" ligger med andra ord långt under miniminivåerna i kollektivavtalen.
Det innebär att arbetsmarknadsdepartementet i praktiken medverkar till att dumpa löner och andra villkor på den svenska arbetsmarknaden.
LO (Landsorganisationen) har länge krävt att regeringen slopar Fas 3 och återinför de gamla plusjobben med avtalsenliga löner.
Det var för övrigt ungefär vad som till sist skedde med den gamla tidens AK-arbeten.
På 1930-talet reagerade LO och enskilda fackförbund mot att människor som byggde vägar och utförde andra viktiga arbetsuppgifter inte hade en lön som det gick att leva på.
Så småningom växte det i stället fram ett system med statliga beredskapsarbeten med avtalsenliga löner.
Fas 3 borde gå samma öde till mötes.
Plusjobb och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning är betydligt bättre alternativ än dagens Fas 3.