Centern var bättre förr

Högervridningen har inte varit ett framgångsrecept för C.

Tage Erlander och Gunnar Hedlund samregerade under perioden 1951-57.

Tage Erlander och Gunnar Hedlund samregerade under perioden 1951-57.

Foto: SCANPIX

Politik2010-02-22 10:52
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I år firar Centerpartiet 100 år som politiskt parti. Centern brukar beskriva 1910 som sitt födelseår. Ett upprop i tidningen Landsbygden, "Bröder låtom oss enas", blev startskottet för att bygga upp ett bonde- och landsbygdsparti.
Under hela 1900-talet spelade detta parti också en central roll i svensk politik. Partiet vårdade en mittenposition och höll dörrarna öppna till både höger och vänster.

Länge framstod Centerpartiet (eller Bondeförbundet, som partiet hette förr) som ett pragmatiskt och samarbetsinriktat parti.
På 1930-talet gjorde arbetar- och bondepartierna upp om krispolitiken. 1951-57 samregerade Tage Erlander och Gunnar Hedlund. 1976 blev Centerledaren Torbjörn Fälldin statsminister i den första borgerliga regeringen på 44 år. 1991-94 ingick Centern i den borgerliga fyrpartiregeringen. 1995-1998 hjälptes C och S åt med att sanera statsfinanserna.
Olof Johansson, centerledare 1987-1998, talade engagerat om blocköverskridande samarbete och utsträckta händer.

Men i slutet av 1990-talet började en ideologisk omorientering.
Samarbetsingenjörerna i Centerpartiet - Olof Johansson, Per-Ola Eriksson, Helena Nilsson, Anders Ljunggren, Åke Pettersson med flera - manövrerades ut i den politiska kylan.
En generation av mer högerinriktade C-politiker tog över.

I boken "Över blockgränsen" (Gidlunds 2005) berättar Per-Ola Eriksson (i dag landshövding i Norrbotten) om hur han ratades från partiledarposten 1998.
"När Olof Johansson meddelat sin avgång våren 1998 fick jag samtal från andra partidistrikt och personer i riksdagsgruppen inklusive partistyrelsen, som uppmanade mig att stå till förfogande", berättar Eriksson.

Men Erikssons engagemang för samarbetet med Socialdemokraterna fick hård kritik från partiets högljudda högerfalang, som ville återupprätta blockpolitiken och anpassa politiken till Moderaterna. Eriksson utsattes för både personangrepp och smutskastning.
"Det som störde mig ibland var att det antyddes från en del personer att min vilja att samarbeta med Socialdemokraterna var av egoistiska skäl - maktskäl. Men om jag hade valt strategi utifrån personliga skäl borde jag ha gått i konfrontation med S. Då hade jag kunnat säga att de ekonomiska problemen var deras problem, inte våra. Jag hade kunnat bedriva en valrörelse i Norrbotten bara genom att anklaga. Men det bjöd mig emot", berättar Eriksson i boken.

Högerfalangen vann partiledarstriden 1998. Lennart Daleus tog över rodret. Per-Ola Eriksson lämnade partipolitiken, blev generaldirektör och senare hövding i norr.
Det blev början till slutet för det blocköverskridande samarbetet. Sedan har högervridningen bara tilltagit under Maud Olofssons partiledarskap sedan 2001.
Numera är Centerpartiet den mest pålitliga vapendragaren till Fredrik Reinfeldt och Moderaterna.
2010 är det inte tal om utsträckta händer och samtal över blockgränsen. Nu riktar centern en knuten näve mot arbetarrörelsen.

Olof Johanssons vision av centern som ett "samarbetsinriktat mittenparti" är fjärran. Gunnar Hedlunds kritik mot bolagshögern är ett minne blott.
Maud Olofsson beskriver istället centern som "en del av den liberala familjen" och "som ett borgerligt parti".

Hittills har det inte varit en framgångsrik strategi. I valet 2006 fick Centerpartiet, under Maud Olofssons ledarskap, 7,9 procent. Det är ungefär samma siffror som den i partihögerns ögon så förhatlige Olof Johansson nådde i sitt sista val som centerledare.
I opinionsmätningarna fortsätter partiets kräftgång. Partierna ligger stadigt runt fem procent. Det är långt från storhetstiden på 1970-talet.
Samtidigt växer missnöjet med Maud Olofsson och högervridningen.
Förra statsrådet Börje Hörnlund har flera gånger kritiserat den nya centern och bristen på fördelningspolitiskt engagemang. I en intervju i GT säger förre LRF-basen Bo Dockered att "partiledningen lämnat partiets kärnfrågor åt sitt öde". I Luleå har gamle Centerprofilen Erland Nilsson hoppat av. Många gamla centerväljare känner inte igen sitt parti.

Det är inte bäddat för en klang- och jubelfest på årets valvaka hos det 100-årsjubilerande Centerpartiet. Maud Olofsson får vara glad om hon klarar fyraprocentsspärren i höstens val.