1911 skrev Hannes Sköld en sång som blivit en del av arbetarrörelsens kulturarv.
Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av
vårvindars rus.
Fortfarande - mer än 100 år efter Hannes Sköld skrev sin sång i skenet från en fotogenlampa - fortsätter arbetarrörelsen att manifestera på 1 maj.
Kraven har förändrats. Decennier av reformpolitik har byggt bort det gamla fattig-Sverige.
Men även i 2010-talets Sveriges finns orättvisor och stora problem.
Det räcker med att titta på den högaungdomsarbetslösheten, socialbidragskostnaderna eller siffrorna över barnfattigdomen.
"13 procent av alla barn i Sverige, eller 248000 barn, lever i fattigdom. Det är 28000 fler barn än 2010 när andelen fattiga barn låg på 11,5 procent", enligt partipolitiskt obundna Rädda Barnen.
Den höga arbetslösheten, i kombination med de senaste årens åtstramningar i a-kassan och sjukförsäkringen, drabbar inte bara vuxna. Det påverkar även livet för barn till mammor och pappor som är långtidssjuka eller arbetslösa.
Det är en utveckling som berör oss alla. Det krävs ingen Einstein för att räkna ut vilka bekymmer som följer i ett samhälle där hundratusentals barn och ungdomar får en dålig start i livet.
Därför är 1 maj-parollerna om jämlikhet och solidaritet inte otidsenliga. Fortfarande har alla inte lika livschanser.
Det finns behov att mobilisera och manifestera även i dagens Sverige.
Många gör det också. Ryktet om arbetarrörelsens död är överdrivet.
Enligt DN lyssnade 15 000 personer på Stefan Löfvens 1 maj-tal på Götaplatsen i Göteborg i fjol. I Malmö talade finansministerkandidaten Magdalena Andersson inför cirka 2500 åhörare.
I Norrbotten deltog runt 2500 människor på Socialdemokraternas och LO:s 14 olika 1 maj-möten 2012.
I lilla Sölvesborg talade tidigare partiledaren Håkan Juholt inför cirka 500 personer. I Uppsala tågade 723 personer. I Kalmar lyssnade 1000 personer på 1 maj-talet på torget.
Det är siffror som bör göra andra partier gröna av avund. Inget annat parti kan genomföra en lika bred och landsomfattande manifestation.
Arbetarrörelsen är fortfarande en folkrörelse och 1 maj är en tradition som lever. Socialdemokratin är en kraft att räkna med även 2013.
Om inte annat så borde det väl stå klart efter den senaste tidens diskussioner. Socialdemokratin dominerar samhällsdebatten på ett sätt som är nästan osunt.
Hela Sverige har varit engagerat i debatten om en suppleantplats i socialdemokratiska partistyrelsen. Regeringens stora vårbudget fick knappt en förstasidesrubrik.
Det är givetvis inte oväsentligt vem som är suppleant i det stora partiets styrelse. Men samhällsdebatten har fått slagsida.
Det finns en del annat att tala om i ett land som för närvarande rymmer 427 000 arbetslösa och 236000 hushåll som får socialbidrag.
Under måndagen presenterade Magdalena Andersson den socialdemokratiska vårmotionen och en del förslag till lösningar.
Det visar att det finns alternativ till regeringens vårbudget, fas 3 och fortsatta utförsäkringar.
Förhoppningsvis blir det startskottet för en inrikespolitisk debatt som handlar mer om Sveriges verkliga problem, mindre om Veronica Palm och Omar Mustafa.