Lägren var liksom grädden på moset.
Att komma samman med andra unga som tyckte ungefär likadant. Att diskutera, sjunga, demonstrera och grilla korv.
Ofta var vi på Hörningsholm på norra Alnön utanför Sundsvall. Stjärnskottet Ingvar Carlsson från Borås deltog några gånger.
- Om Norrland ska ha ett lag i fotbollsallsvenskan måste det nog skrivas in i stadgarna att det ska vara ett lag norrifrån, sa elfsborgaren direkt efter en kvalmiss och skrattade.
Det mest dramatiska som hände var att några kursdeltagare spelade bowling i korridoren med hjälp av pottor.
Ett år var jag på läger i Wien och där deltog ungdomar från hela världen. Vi var flera tusen som demonstrerade på huvudstadens gator. En organisation från USA delade ut kepsar. Vi åt wienerschnitzlar och drack Gösser.
Jag kan inte erinra mig att det var något säkerhetspådrag. Man fick visa ett kort när man passerade in i lägret. Men vad skulle kunna hända?
I Wien var det några som festade för hårt. Bakom mitt tält höll Carlsson från Borås en straffpredikan och de som skämt ut sig fick lämna ifrån sig alla pengar. Det var nog det mest dramatiska som hände på det lägret.
Ungdomslägren är en bit av landet Idyllien, där ondska inte finns och där livsglädjen spelar fritt i gräset. Just därför är det så grymt att en feg man steg in i polisuniform och mördade deltagare på Utöya, en efter en. Det var djävulskt utstuderat. Slaget riktades mot framtiden. Unga människor med stor livsaptit fick plikta med sina liv för att en förvirrad högerextremist skulle få maximal uppmärksamhet för sitt så kallade manifest.
Detta manifest kommer väl framför allt att ha betydelse när psykiatriker ska bedöma mannens mentala status.
Kravet från Anders Behring Breivik att få uppträda i uniform under häktningsförhandlingen är bara ett exempel på att mannen har lämnat verkligheten och agerar i en låtsasvärld.
I den djupa bedrövelsen kan man ändå känna tillförsikt. Arbeiderpartiets ledare Jens Stoltenberg har agerat med empati och värdighet, auktoritet och inlevelse. Han har slagit fast att svaret på det avskyvärda, bottenlöst fega dådet blir mer demokrati och mer öppenhet. Svarta dåd föder lätt svarta tankar; därför är det befriande när någon ser bortom tragedin och ger gärningsmannen det nödvändiga beskedet. Stoltenberg har agerat precis så man väntar sig att en statsledare och partiordförande ska göra.
I Norge har man lagt polemiken åt sidan och partierna i stortinget uppträder gemensamt. Och så ska det vara. Offren måste hedras. Men det kommer nya dagar. Anders Behring Breivik var medlem av Fremskittspartiet under många av de år han arbetade med sitt så kallade manifest. Nu kan inte partiet lastas för illdåden i Oslo och på Utöya. Men var det så att de främlingsfientliga budskapen triggade en sjuk hjärna? Det är en av de frågor som måste ställas. Och självfallet har frågan och svaret bäring långt utanför Norge, det gäller alla partier som sprider hatets budskap.
Nu kommer Anders Behring Breivik att nämnas tillsammans med usla landsförrädare som Vidkun Quisling och Henry Rinnan, fascister som spred mycket ondska i fjordarnas land.
Jag har sedan slutet av 60-talet varit verksam som journalist. Det har under åren varit många rapporter kring många tragedier och illdåd. Men inget har gripit djupare än rapporterna från Utöya. Kontrasten mellan kall beräknande ondska och ungdomlig livsglädje blir så olidligt skarp.
Inspirerad av Jonas Gardell gick jag i dag med som seniormedlem i AUF, avdelningen
i fjällkommunen Tydal där jag ridit i många år. Det skiljer mer än ett halvsekel mellan mig och de yngsta medlemmarna men mycket förenar. Tron på demokratin och socialdemokratin och öppenhet, övertygelsen att fega uslingar inte ska få stoppa kampen för ett bättre samhälle.
Framtida läger på Utöya och annorstädes blir ett besked till galna högerextremister: Ni kan inte stoppa oss!