På den Socialdemokratiska partikongressen år 2000 höll dåvarande S-ledaren Göran Persson ett av sina bättre tal.
Han talade om den nordiska samhällsmodellen och jämförde den med en humla.
"Tänk er en humla. Med sin alldeles för tunga kropp och sina alltför späda vingar borde den inte kunna flyga - likafullt gör den det. Varje sommar återvänder den och gör det till synes omöjliga möjligt på sin väg mellan förgätmigej och prästkrage.
Det är så som de så kallade analytikerna ser på den svenska ekonomin. Vi upphäver tyngdlagen. Vi har höga skatter och en stor offentlig sektor - ändå lyfter vi mot nya höjder. Och vi flyger på ett sätt som många avundas oss i dag."
Perssons liknelse var träffsäker.
Sedan början av 1980-talet har marknadsliberala ekonomer och politiker baktalat arbetsrätten, skatterna, den offentliga sektorn och arbetet för inkomstutjämning - det vill säga allt det som har kännetecknat den nordiska samhällsmodellen.
"Den ofantliga sektorn" och "trygghetsnarkomanin" har beskrivits som hinder för tillväxt och utveckling. En blivande svensk högerledare skrev till och med en hel bok om "det sovande folket".
Men i realiteten har denna samhällsmodell tjänat Sverige och Norden väl.
Varje år återfinns Sverige och andra nordiska länder på tio-topp-listan när World Economic Forums (WEF) rankar den globala konkurrenskraften.
Det beror inte på jobbskatteavdraget, rut-avdraget, den slopad förmögenhetsskatten eller andra skattesänkningar som genomförts under senaste åren.
När WEF listar vad som skapar ekonomisk tillväxt framhåller organisationen (liksom OECD) i stället faktorer som effektiva offentliga institutioner, högt politikerförtroende, utbildning, infrastruktur, bostadsbyggande och integration.
"Rättvisan är produktiv", som LO-ekonomerna brukar säga.
En schysst a-kassa och sjukförsäkring gör att människor inte tvingas att gå från gård och grund, när de förlorar jobbet eller drabbas av ohälsa.
Allmän grundskola, ett gymnasium för alla och en välutbyggd högskola innebär att alla - inte bara de med rika föräldrar - får en god grund att stå på.
Tillgång till vägar, järnvägar, telekommunikationer och god offentlig service i hela landet skapar förutsättningar för nya jobb och tillväxt i fler regioner.
Annorlunda uttryckt: Rättvise- och jämlikhetssträvanden står inte i motsatsställning till ekonomisk rationalitet.
Bredd och spets går hand i hand.
Om vi satsar på kommunala musikskolor, som på 1970-talet, eller hemdatorreformer, som på 1990-talet, ger det även framgångar för musik- och IT-exporten.
Den nordiska samhällsmodellen behöver självfallet uppgraderas i en ny tid. Kinas och Indiens snabba ekonomiska frammarsch skärper den globala konkurrensen.
Avvecklingen av Astra Zenecas forskning i Lund och Södertälje visar att Sverige inte lever på gamla meriter.
Men svaret är inte att luckra upp eller styra bort från kärnvärdena i den nordiska modellen. Siktet måste vara inställt ekonomisk och social jämlikhet.
Ett land som ger alla människor förutsättningar att utveckla sina färdigheter och talanger lyckas bättre än det som bara gynnar en liten redan privilegierad elit.
Sverige är på väg åt fel håll, när barnfattigdomen, ungdomsarbetslösheten, segregationen och klyftorna växer.
Ojämlikhet är inte gratis, som en del verkar tro. I boken "Jämlikhetsanden" (Karnevals förlag) har de brittiska forskarna Kate Picket och Richard Wilkinson visat att samhällen med stora inkomstklyftor har större problem med psykisk och fysisk ohälsa, våld, droger, social sammanhållning och så vidare än mer jämlika samhällen.
Inte bara de fattigaste tjänar på att inkomstskillnaderna är små. Även medelklassen och höginkomsttagare mår bättre i sådana samhällen.
I en artikel i tidskriften Tvärdrag 1/2009 gör den norske författaren och journalisten Magnus E Marsdal även en intressant jämförelse mellan de angloamerikanska lågskatteländerna (USA, Storbritannien, Irland, Nya Zeeland och Australien) och de nordiska högskatteländerna.
Det skiljer inte så mycket i BNP per capita. Men jämfört med Skandinavien har de rika lågskatteländerna:
Högre fattigdom
Mycket högre barnfattigdom
Mycket större ekonomisk ojämlikhet
Mycket högre spädbarnsdödlighet
Med andra ord: Skatterna - och en väl utbyggd offentlig sektor - hjälper till att fördela välfärden rättvisare än i lågskatteländerna.
Denna omfördelning har inte heller varit till nackdel för den ekonomiska effektiviteten, som framgår av World Economic Forums årliga granskningar. Tvärtom.
När de nordiska S-ledarna träffades i Stockholm häromveckan fanns en bred samsyn om den nordiska modellen.
De lanserade det gemensamma forskningsprojektet "Den nordiska modellen 2030". Arbetet kommer att ledas av Fafo, institutet för arbetslivs- och välfärdsforskning, i Oslo.
Det är en välkommen satsning. Nordisk socialdemokrati har anledning att stå upp för sina idéer, vässa argumenten och flytta fram positionerna i samhällsdebatten.
Den nordiska modellen har gång på gång dödförklarats av socialdemokratins politiska motståndare.
Men humlan flyger. Trygghet, jämlikhet och generell välfärd är inga hinder för ekonomisk utveckling.