Den svenska modellen 2.0
Fackförbundet Seko vill ha en uppgradering av den svenska modellen.
"Vi börjar se sprickor i fasaden. Krackeleringar som, om inget görs, riskerar att rämna den svenska modellen", säger Sekos förbundsordförande Janne Rudén.
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Kampanjen syftar till att uppgradera, inte avveckla, det vi i folkmun kallar den svenska modellen. Det handlar om vår trygghet, om det vi äger gemensamt, om en arbetsmarknad i balans, bra bostäder, vård och skola", säger Sekos ordförande Janne Rudén.
Seko är oroat över utvecklingen i dagens Sverige. Förbundet konstaterar att det bedrivs en politik som går på tvärs mot den svenska modellen.
"Jämlikheten minskar, klyftorna ökar. Fackföreningarna försvagas medvetet och det gemensamma ägandet blir mindre, privatiseras och säljs. Konkurrens utan motiv får ersätta planering och samarbete", skriver förbundet i en stridsskrift.
Det är en välkommen kampanj. Timbro, Svenskt Näringsliv och andra organisationer på högerkanten har fått stå oemotsagda alltför länge. De har tillåts måla bilden av svenskarna som förslappade trygghetsnarkomaner.
Men tryggheten - det vill säga en välutbyggd offentlig sektor och välfärdspolitik - står inte i motsats till tillväxt och ekonomisk utveckling. Tvärtom kan vi se hur Sverige hävdar sig bättre än de flesta andra av världens länder.
I alla internationella mätningar av konkurrenskraft och ekonomisk styrka hamnar Sverige på toppositioner.
World Economic Forum (WEF) rankar svensk ekonomi som den tredje starkaste i världen.
Sverige har inte nått den positionen genom en politik för ökade klyftor. Tvärtom är det jämlikhetsidéerna som varit grunden för den positiva utvecklingen.
Alla goda krafter har tagits tillvara. Även de som inte är född med guldsked i munnen har fått bra sjukvård och utbildning.
Tag bara det omtalade svenska musikundret. Under 1990-talet utvecklades lilla Sverige till världens tredje största musikexportör.
Det är en utveckling som bygger på att politiken och den offentliga sektorn skapat en bra grogrund för musiklivet i Sverige.
Talanger har fått chansen att växa och utvecklas, tack vare satsningar på kommunala musikskolor, replokaler, musikcirklar i studieförbunden, en bra engelskaundervisning i skolan, breddsatsningar på hemdatorer och ny teknik. Bredden har givit spets.
Eller tag satsningen på utbyggnaden av högskolor och universitet. I början av 1990-talet var det bara 32 procent av en årskull som gick vidare till högre studier. I dag ligger siffran runt 50 procent.
Denna kollektiva satsning har givit fler individer möjligheter till utveckling, samtidigt som den har stärkt Sveriges ställning som kunskapsnation. Näringslivet har fått välutbildad arbetskraft.
Mot den bakgrunden är det oroande att vi nu har en politik som bär i en helt annan riktning. Nu hotas grundvalarna i den framgångsrika svenska modellen.
Dagens regering talar inte längre om samspelet mellan offentlig sektor och privat näringsliv. I stället är inriktningen att sänka skattetrycket, minska de offentliga utgifterna och privatisera fler offentliga verksamheter.
Firma Reinfeldt & Borg bedriver dessutom en skattepolitik som leder till ökade klyftor. Rut (riksdagens utredningstjänst) har räknat ut att de tre rikaste tiondelarna av befolkningen får mer än hälften av regeringens inkomstskattesänkningar.
Föräldralediga, förtidspensionärer, ålderspensionärer, arbetslösa och långtidssjuka - de verkliga låginkomsttagarna i dagens svenska samhället - får inte del alls av regeringens jobbskatteavdrag.
Därför behövs fler som, i likhet med Seko, ställer sig upp till försvar för den svenska modellen.
Jämlikhet och solidaritet är inga omoderna begrepp. De måste vara honnörsord även i framtidens samhällsbygge.