Det är inte bara spekulativ spelteori

Erika Ullberg är oppositionsfinanslandstingsråd (S) i Stockholm. Hon skriver regelbundet i NSD.

Erika Ullberg är oppositionsfinanslandstingsråd (S) i Stockholm. Hon skriver regelbundet i NSD.

Foto: Fotograf saknas!

Politik2016-10-27 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Vem tar vem, den frågan är nu fri, det handlar säkert om en slags personkemi, man skapar själv kontakt, med hjälp av ordens makt, i leken vem -–tar – vem!” Kommer ni över 30 år ihåg den? Jag är uppvuxen i Hälsingland och mammas släkt är likt Lill-Babs från Järvsö. Allt Lill-Babs gjorde följde vi därför lite extra och denna låt etsade sig fast i mitt minne.

Signaturmelodin till Lill-Babs TV-underhållning ”Vem tar vem” passar också rätt bra till den senaste tidens spekulationer om regeringsfrågan. Men det är inte bara spekulativ spelteori att fundera kring valresultat och konstellationer.

Hur man styr och med vem handlar ytterst om makt. Ger en röst på Moderaterna ökad makt för Sverigedemokraterna? Vad menar Jimmie Åkesson med att inte vara ett ”mähä” och samtidigt tydligt säga att han vill avsätta Stefan Löfven och få Anna Kinberg Batra som statsminister?

Kommer Annie Lööf likt Jan Björklund att hellre samarbeta med S än få passivt stöd av SD?

Tre saker har blivit tydliga:

1. Stefan Löfven har tydligt sagt att han vill bryta blockpolitiken, och han tänker inte geinflytande till Sverigedemokraterna.

2. Anna Kinberg Batra vill i stället styra med Alliansen. Inte med hjälp av Jimmie Åkesson säger hon, fast hennes cementerade block­tänkande skulle tveklöst ge honom makt.

3. Jan Björklunds besked om att kunna regera med S gäller enligt honom bara om de rödgröna blir större än Alliansen.

En tydligslutsats är alltså att du ska rösta på Socialdemokraterna om du vill ge rasister mindre makt och tror på ett blocköverskridande sam­arbete.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill styra brett för att lösa framtidsutmaningar. Vänsterpartiet kommer knappast att ingå i något blocköverskridande.

Det härmed Vänsterpartiet är för övrigt intressant. De har på grund av Alliansen ett oproportionerligt stort inflytande över budgeten och den förda politiken.

De får igenom förslag och gör stort nummer av det. Samtidigt står de fria från regerings­maktens ansvarsfyllda tjusning och fjättring – som är två sidor av samma mynt.

Den största kritikern mot V:s budgetinflytande är Jan Björklund. Men han har för all del också problem. Hans parti har backat under allianssam­arbetet och säger sig nu vilja styra blocköver­skridande om de rödgröna efter valet blir större än Alliansen. Men de rödgröna är ju redan större än Alliansen. Varför inte redan nu göra det som han säger sig vara beredd att göra efter valet 2018?

Den frågan är nu fri. Och som Lill-Babs sjunger ”man skapar själv kontakt, med hjälp av ordens makt, i leken vem – tar – vem!”