Det som Thomas Lundberg, IF Metall Norrbotten, inte vet om arbetsgivaravgifterna och socialförsÀkringarna Àr inte vÀrt att veta.
NÀr jag trÀffar honom pÄ expeditionen pÄ Nygatan 3 i LuleÄ fÄr jag en gedigen förelÀsning om hur systemet utvecklats och förÀndrats sedan 1960.
Lundberg beskriver arbetsgivaravgifterna som sjĂ€lva âurmodernâ och âgrundbultenâ för den svenska vĂ€lfĂ€rden.
Bland borgerliga debattörer och arbetsgivarintressen beskrivs arbetsgivaravgifterna ofta som en âpĂ„lagaâ eller âstraffskattâ pĂ„ det svenska nĂ€ringslivet.
Men i verkligheten Àr arbetsgivaravgifterna (som i dag uppgÄr till 31,42 procent pÄ lönen) ett löneutrymme som löntagarna har avstÄtt frÄn för att ha trygghet nÀr de blir gamla, sjuka, arbetslösa, gör sig illa pÄ jobbet eller Àr förÀldralediga.
Egentligen borde det vara rimligare att beskriva det som socialförsÀkringsavgifter istÀllet för arbetsgivaravgifter.
Skatteverkets sammanstÀllning av de olika delarna i arbetsgivaravgifterna bÀr syn för sÀgen.
De 31,42 procenten fördelas pÄ följande sÀtt under 2016:
4 Ă lderspensionsavgift 10,21 procent.
4 Efterlevandepensionsavgift 1,17 procent
4 SjukförsÀkringsavgift 4,85 procent
4 FörÀldraförsÀkringsavgift 2,60 procent
4 Arbetsskadeavgift 0,30 procent.
4 Arbetsmarknadsavgift 2,64 procent
4 AllmÀn löneavgift 9,65 procent.
Med andra ord: Pengarna frÄn arbetsgivaravgifterna gÄr till en massa sociala nyttigheter för arbetare, tjÀnstemÀn och akademiker.
Syftet Àr helt enkelt att det ska finnas trygghet Àven för den som drabbas av arbetsskador, blir lÄngvarigt sjuk eller förlorar jobbet.
Filosofin Ă€r lika enkel som humanistisk. Det finns skeden i livet nĂ€r vi alla kan behöva en hjĂ€lpande hand (en form avâbridge over troubled waterâ) för att ta oss vidare eller tillbaka till arbetslivet.
Under de borgerliga regeringsÄren 2006-2014 skiftade emellertid arbetsgivaravgifterna karaktÀr.
Den andel som var öronmÀrkt för sjuka, arbetslösa och arbetsskadade minskade dramatiskt.
Till exempel minskade sjukförsĂ€kringsavgiften frĂ„n 8,78 procent 2007 till dagens 4,85 procent â nĂ€ra nog en halvering.
IstÀllet har den allmÀnna löneavgiften (som Àr i princip en vanlig skatt, utan öronmÀrkta ÀndamÄl) under samma period ökat frÄn 4,4 procent till 9,65 procent.
Det betyder att hundratals miljarder, som egentligen skulle ha finansierat en schysst sjuk- eller arbetsskadeförsÀkring, nu gÄr direkt till Finansdepartementet.
DĂ€r har vi Ă€ven âhistoriens största stöldâ, som jag skrev jag om pĂ„ NSD:s ledarsida 3 september 2014.
Gamle finansministern Anders Borg (M) anvÀnde i praktiken en urholkning av de sociala trygghetssystemen för att finansiera sitt stora skattesÀnkningskalas.
Han ville framstÀlla det som att han och alliansregeringen sÀnkte skatten och gynnade löntagarna.
Men i sjÀlva verket var det löntagarna sjÀlva som fick stÄ för notan genom kraftiga försÀmringar i bland annat a-kassan och sjukförsÀkringen.
Nu â med en S-ledd regering som har en annan syn pĂ„ socialförsĂ€kringssystemen och arbetsmarknadspolitiken â borde det vara âpayback-timeâ.
âStaten, LO, TCO och Saco borde sĂ€tta sig ned och göra upp en Ă„terbetalningsplan av vĂ„r sociala lönâ, sĂ€ger Lundberg.
Han tycker inte att det finns skÀl att blanda in andra partier eller nÀringslivets organisationer i diskussionen.
âDet handlar ju om löntagarnas försĂ€kringspengar. DĂ€rför rĂ€cker det att tala med de fackliga centralorganisationernaâ, menar Lundberg.
Till exempel borde en del av pengarna kunna anvÀndas för en ordentlig satsning pÄ rehabilitering av lÄngtidssjuka.
Det skulle frigöras miljarder om den allmÀnna löneavgiften sÀnktes med, lÄt sÀga, tvÄ procentenheter och pengarna istÀllet öronmÀrktes för en stor rehabiliteringsreform.
Som sagt: LO:s Karl-Petter Thorwaldsson, TCO:s Eva Nordmark och Sacos Göran Arrius borde ha en del att tala om med finansminister Magdalena Andersson och socialförsÀkringsminister Annika SrandhÀll.
Arbetsgivaravgifterna mĂ„ste helt enkelt gĂ„ till det som Ă€r tanken â löntagarnas trygghet. De ska inte fungera som allmĂ€nna budgetförstĂ€rkningar.