Jag har varit kommunalråd, kommunstyrelseordförande, i nio år. Min spelplan består av det lokala – där man fattar beslut som inte alltid är roliga men för det mesta väldigt genomtänkta, försöker vara långsiktiga och som är alldeles nödvändiga – men också det regionala – där vi kommuner samlar oss i gemensamma utmaningar, där vi möter regionen och försöker få dem att stödja vår syn på utveckling, se och ta hänsyn till våra behov – och det nationella – den nivå som nästan är mest spännande, eller frustrerande, att ha med att göra.
En del kommuner är jättestora. Luleå kommun är ju som ett helt landsting, typ. Stockholm som ett helt eget land. Och Arjeplog som en stadsdel.
Annika, som var vår ekonomichef när jag började, brukade jämföra Arjeplog med Rosvik.
Men oavsett om man är liten eller stor är uppdraget detsamma. Och det är klart att det är svårt för de människor som jobbar på den nationella nivån att se och förstå och ta hänsyn till alla olika typer av kommuner och alla typer av utmaningar. Särskilt om man själv bor i det stora.
Men jag har också sett lite olika förhållningssätt under resans gång. Det har varit en väldig skillnad på intresse och nyfikenhet mellan de borgerliga och de socialdemokratiska regeringarna. Faktiskt.
Att försöka beskriva litenhetens utmaningar för någon som raljerar till svar är själsdödande.
Att be om lov för att få göra saker på andra sätt tillsammans med myndigheter och statliga verk och mötas av tystnad. Att bli inbjuden för att tala men inte bli lyssnad på. Det har jag upplevt.
Men jag har också mötts av genuin kunskapstörst. Av statssekreterare som själva ringt upp och frågat. Av samtal som lett fram till nästa samtal. Av parlamentariska utredningar som haft som mål att förbättra villkoren för kommuner som inte är städer. Av viljan att se om systemen har kunnat göras bättre.
Behöver jag tala om vem som har stått för vilket förhållningssätt?
Jag blir frustrerad när allt tar sån tid. När leveranstiden från det att man begriper att nånting måste förändras tills själva förändringen är genomförd tar flera år.
När försöken till förändring röstas ner. När den som var med om att ta fram förslagen sen vek ner sig. Och där min enda förklaring till det är att förslagen till förändring hotar de stora och de rika.
Ibland kan jag låta lite illa då. Men i grund och botten vet jag vilket lag jag helst jobbar tillsammans med. Alla dagar i veckan.