Det bästa och det goda i Jäkkvik

Politik2008-04-10 00:15
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
När vi kom norrifrån på Kungsleden till Jäkkvik i augusti förra året fick vi snudd på en civilisationschock hos Handlar'n uppe vid Silvervägen. Efter en vecka med torrfoder och bäckvatten kunde vi frossa loss på färska mackor, godis och glass, plus en kall folköl.
Dagen efter tog vi länsbussen från hållplatsen på knuten.

Handlar´n är mack, matbutik, försäljningsställe för fiskekort, apoteksombud, post, turistbyrå, diversehandel, busshållplats med godsutlämning och, inte minst, ombud för Systemet - allt under samma praktiska tak.
Någon annan affär behövs just inte - och finns förstås inte heller i byn.

Jäkkvik är rätt typiskt för hur det ser ut i glesbygden numera. Det mesta av privat och offentlig service har smält ihop och koncentrerats på ett ställe, inte sällan med en mack som begynnelse. Här ute i välfärdens finaste kapillärer är marginalerna små och okonventionella samarbeten en livsnödvändighet.

Och det behovs lite för att stjälpa allt över ända. Just nu är mängder av serviceställen som Handlar'n akut nedläggningshotade. Orsaken är den nya lag som kräver att alla som säljer bensin, även de minsta, ska ha minst en pump med förnyelsebart bränsle - oavsett om det finns någon efterfrågan eller inte.

Eftersom en etanolpump kostar flera hundra tusen om året kommer de små försäljningställena i glesbygden, som redan kämpar med sviktande lönsamhet, att drabbas värst, medan storstäder och tätorter säkert klarar sig.
Där bilen verkligen behövs - just där riskerar både mack och all annan service att försvinna.

Den nya lagen är ett klockrent exempel på hur det kan gå när det bästa får bli det godas fiende. Med de ädlaste av avsikter, att rädda miljön, riktar staten ett dråpslag mot de delar av landet som redan kämpar mot dåliga odds för sin överlevnad.
Tidningen Turist fångar problemet i sin rubrik "Hej då glesbygden!"

Politik brukar förstås ha oavsedda bieffekter. Fast borde det inte ha varit lätt för statens utredare att inse hur ytterligare pålagor skulle slå? De stödberättigade affärsrörelserna i Norrbotten har redan minskat från 94 till 56 på tio år. Den statistiken är ingen hemlighet.
Förstod man man verkligen inte, eller brydde man sig inte?

För näringsminister Maud Olofsson har tre paradfrågor råkat på kollisisonskurs.
Nu bli det intressant att se hur vår flitigaste bäver ska rädda gledbygden och värna den fria företagssamheten från statens regleringsiver, samtidigt som hon står fast i striden mot klimathotet. Det dilemmat kan nog inte ens centerledaren lösa med bara prat.