Bakgrunden till den stora samhällsomvandlingen i Malmfälten är väl känd vid det här laget: Gruvverksamhetens expansion och alla nya sprickbildningar gör det nödvändigt att flytta bebyggelse.
Det är en process som innebär fantastiska möjligheter för Kiruna och Gällivare – till exempel en chans att bygga mer modernt, miljövänligt och energieffektivt.
Men det går inte att sticka under stol med att det även kan bli problem, störningar och olägenheter när människor måste lämna sina gamla bostäder.
I ett brev till regeringen markerar Hyresgästföreningen att det krävs en speciallösning för de tusentals hyresgäster som är berörda av förändringarna. Totalt handlar det om ungefär 4100 lägenheter i de två Malmfältskommunerna.
”Tyvärr har hyresgästerna inget stöd i nuvarande lagstiftning. Om en hyresvärd inte har en likvärdig lägenhet tillgänglig, så tvingas hyresgästen i normalfallet att acceptera en hyresrätt med betydligt högre hyra”, konstaterar Henry Magnusson, regionchef för Hyresgästföreningen i Norrland.
Han och andra företrädare för hyresgäströrelsen kräver nu att regeringen genom ett ägardirektiv till LKAB uppdrar åt bolaget att vidta de åtgärder som krävs för att nuvarande hyresgäster i Kiruna och Gällivare inte ska drabbas ekonomiskt i samband med stadsomvandlingen.
”Det kan inte vara rimligt att nuvarande hyresgäster ska tvingas betala för gruvdriften i form av ökade boendekostnader”, framhåller Hyresgästföreningen.
Hyresgästernas krav är inte orimligt. Situationen i Malmfältskommunerna är extraordinär.
Det är ingen liten del av bostadsbeståndet som berörs. Enbart i Kiruna handlar det om cirka 3000 lägenheter som måste rivas.
Det motsvarar – om vi ser till befolkningsunderlaget – 117 000 lägenheter i Stockholm!
Det är inte svårt att föreställa sig vilket ramaskri det skulle bli i Dagens Nyheter, Aftonbladet och riksdagshuset om hundratusentals stockholmare helt plötsligt skulle behöva riva upp sina bopålar och riskera att få ett dyrare boende.
Det skulle, med rätta, beskrivas som en stor samhällsfråga.
Men när det gäller hyresgästerna i Malmfälten blir det inga stora rubriker i den så kallade rikspressen, trots att det handlar om en lika dramatisk förändring.
Nu är det emellertid hög tid att regering och riksdag visar ett särskilt intresse åt den stora samhällsomvandlingen i Malmfälten.
Det krävs någon form av specialregler för att hantera läget. Kalla det ”Lex Malmfälten” eller vad som helst. Men regering och riksdag kan inte bara skyffla över ansvaret på LKAB och de berörda kommunerna.
Eller som Henry Magnusson uttrycker saken: ”När den lilla människan riskerar att drabbas hårt av den verksamhet som ett statligt bolag bedriver anser vi att det blir en politisk fråga.”