Det blir som i USA
Tillgången till bra hälso- och sjukvård ska inte styras av plånbokens tjocklek.
Foto: Jack Mikrut
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I dag går det att få borgerliga debattörer att tappa fattningen med ett liknande argument. De ogillar att deras privatiseringspolitik, idéer om försäkringslösningar och krav på väsentligt lägre skatter jämförs med USA. Nej, vi vill inte alls ha det som i USA, skriker de upprört.
Men parallellen till USA är lika giltig som jämförelsen med Sovjetunionen på 1980-talet. Om man hade förstatligat all viktig affärsverksamhet, som en del ville på 1980-talet, hade det kvävt den privata företagsamheten och många goda entreprenörer. Vi hade fått en utveckling mot centralisering, planstyrning och byråkratisering av svenskt näringsliv.
Den svenska blandekonomin - med sin fina mix av ett starkt privat näringsliv och en välutbyggd offentlig sektor - hade tappat kraft.
På samma sätt leder dagens blå utopier fel. Det finns en övertro på att marknadslösningar och privatiseringar alltid är den bästa lösningen. Den borgerliga hälso- och sjukvårdspolitiken är ett exempel.
Socialminister Göran Hägglund, kd, och hans borgerliga kompisar har varit duktiga på att skapa bilden av att den gamla stopplagen innebar ett idiotstopp för alla alternativ i hälso- och sjukvården. Men stopplagen såg bara till att landstingen följde vissa upphandlingsregler.
Bland annat handlade det om att entreprenörer som får landstingets uppdrag att driva sjukhus skall ta emot patienter på samma sätt som offentliga sjukhus. Det ska inte finnas några gräddfiler för patienter med privata försäkringar. All skattefinansierad vård ska - oavsett om den drivs av landstinget eller en privat huvudman - vara tillgänglig för alla på samma villkor.
Därför var det denna grundläggande princip som Göran Hägglund och den borgerliga regeringen gav sig på, när den skrotade stopplagen. Förändringen betyder att människor som tecknar privata sjukvårdsförsäkringar får lättare att gå förbi andra patienter.
I debatten har förra socialministern Ylva Johansson, s, använt Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm som exempel.
"I stället för att åtgärda de orimliga väntetiderna på barnakuten lägger regeringen ett lagförslag som öppnar för att de som har råd skall kunna köpa sig snabbare vård till sina barn medan andra svårt sjuka får vänta ännu längre. Patienterna delas upp i A- och B-lag. Det protesterar vi emot", sa Ylva Johansson.
Annorlunda uttryckt: För socialdemokraterna har det handlat om att behoven, inte plånbokens tjocklek, skall styra tillgången till bra vård.
Hägglund anser att farhågorna är överdrivna. Men utvecklingen går tyvärr åt det hållet. Det finns redan mer än 170 000 privata sjukvårdsförsäkringar i Sverige.
Det är en siffra som kommer att öka, om människor som har gott om pengar ser att det blir lättare att skaffa sig bättre och snabbare vård genom privata försäkringar.
Vi får ett tudelat sjukvårdssystem där försäkringspatienter får stora fördelar jämfört med patienter som inte har råd att skaffa sig privata försäkringar.
Det blir sämre vård för de som har mindre pengar. Klyftorna i samhället blir ännu större. Samhällssolidariteten bryts sönder.
Vi får - hur mycket moderater och folkpartister än ogillar jämförelsen - en utveckling som i USA med privata sjukvårdslösningar, gräddfiler för de välbeställda och sämre vård för de fattiga.