Aftonbladets ledarsida inledde året med en förutsägelse över 2011 års politiska utveckling. De mest tankeväckande prognoserna var de om socialdemokratins fortsatta kris och Anders Borgs tappade pondus.
Vad gäller socialdemokratin tror också jag att det kommer att gå sämre innan det går bättre. Det är något demoraliserande över ett parti vars huvudkandidater, vilka de nu är - men de borde återfinnas i riksdagsgruppen, har så lite att säga om både parti och politik.
Den enda som vågat positionera sig inför partiledarvalet är Ylva Johansson. Jag har inte alltid tyckt som henne, men det är uppfriskande med någon som vill något med sitt uppdrag och inser att politik är både retorik och teknik. Det ska inte bara låta bra, det ska räcka till en proposition också.
Annars finns den mest intressanta socialdemokratiska debatten utanför maktens centrum. Både Lena Sommestad, före detta miljöminister, och Marika Lindgren Åsbrink har bloggar som sjuder av socialdemokratiskt liv.
Visst finns det hopp för det socialdemokratiska idéarvet. Men det dröjer nog innan socialdemokratins kris är över. För många, med tunga positioner, inser ännu inte allvaret i situationen. Socialdemokratin riskerar bli som en stormakt på dekis, som lever på minnet av fornstora dar.
Spaningen om Anders Borg är ännu mer intressant. Han har, precis som Fredrik Reinfeldt, rekordhöga förtroendesiffror. Förtroende och popularitet följer ofta en given kurva. Det tar sin tid innan den uppnås, men om den väl är etablerad är det lätt att överutnyttja den.
Gudrun Schyman och Alf Svensson lyfte båda sina partier till rekordhöjder, men tappade det mesta av sitt förtroende genom överexponering och märkliga utspel. Förtroende måste förvaltas - men leder tyvärr oftare till hybris.
Statsminister Reinfeldts agerande är intressant i ljuset av detta. De flesta skulle, likt Göran Persson när han låg på topp, frossa i deltagande i pratshower och frotterande med beundrande journalister. Detta väljer Reinfeldt uppenbart bort.
Förklaringen är nog inte bara hans läggning, lika viktigt är nog långsiktiga strategiska överväganden. Om det är något som är hans styrka är det just det.
Konstellationen Reinfeldt-Borg har uppenbara likheter med paret Blair-Brown. I Sverige riskerar dock Borgs stjärna dala innan Reinfeldts gör det.
Ödesfrågan för moderaterna är om Reinfeldt, själv eller tillsammans med Borg, ska kunna vitalisera de nya moderaternas politik. 2010 års val vanns inte på något nytt. Men det lär inte duga nästa val - om nu inte krisen eskalerar ytterligare inom socialdemokratin.