De senaste åren har ordet klimat blivit ett extremt produktivt ordled, konstaterar Institutet för språk och folkminnen.
Vi använder numera ord som klimathot, klimatdomstol, klimatkonvention och klimatsmart.
Dessutom säger allt fler att de känner klimatångest.
Klimatångest har till och med blivit ett nytt fenomen i psykiatrin.
Många känner oro och frustration när de möts av dramatiska nyheter om värmerekord, extremväder och utsläpp.
Beskeden från FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC är också allvarliga:
n Vart och ett av de tre senaste årtiondena på jordytan har varit varmare än samtliga tidigare årtionden sedan 1850. På norra halvklotet har de senaste årtiondena sannolikt varit de varmaste under åtminstone de senaste 1400 åren.
n Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren.
Koncentrationen av koldioxid har ökat med 40 procent sedan förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.
Det påverkar i sin tur klimatet.
”Världen blir varmare. Även om världens länder genomför kraftiga begränsningar av sina utsläpp de närmaste årtiondena kommer jordens klimat fortsätta att förändras de kommande seklerna. Orsaken är att växthusgaserna stannar kvar under lång tid i atmosfären samt att det finns en tröghet i klimatsystemet – det tar lång tid innan klimatet hinner reagera fullt ut på olika slags påverkan”, skriver Naturvårdsverket på sin hemsida.
Framtiden är emellertid inte ödesbestämd. Det går att minska utsläppen och vrida utvecklingen i en annan riktning.
I samband med Swemins höstmöte i Stockholm 26 november lyssnade jag på ett inspirerande anförande av Svante Axelsson, nationell samordnare för ”Fosillfritt Sverige”.
Med fakta och statistik pekade han på resultaten i Sverige. EU:s klimatmål om 20 procents utsläppsminskning till 2020 har redan överträffats.
Sveriges mål om 50 procents förnybar energi till 2020 uppnåddes redan 2013. Målet om 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020 passerades för fyra år sedan.
Detta har dessutom skett samtidigt som Sverige haft en växande arbetsmarknad och ekonomisk tillväxt.
Det är hoppingivande och visar att en mer aktiv klimat- och miljöpolitik inte sätter käppar i hjulen för jobb, företagande och utveckling. Tvärtom har de gröna investeringarna varit en vitaminjektion för näringslivet.
Glädjande är även att se hur svensk industri engagerar sig.
I somras fanns jag på plats under invigningen av Hybrits pilotanläggning i Luleå. Tillsammans med statliga Vattenfall och LKAB har ståljätten SSAB bestämt sig för att utveckla en stålproduktion helt utan koldioxidutsläpp.
Siktet är inställt på att ha en lösning på plats för fossilfritt stål 2035. Om den blir framgångsrik innebär det att Sverige kan sänka sina koldioxidutsläpp med tio procent och Finland med sju procent.
”Sverige är på väg att bli världens första fossilfria välfärdsland”, konstaterar Stefan Löfven (S).
Det är också svaret till alla dem som känner klimatångest.
Det finns hopp om livet och framtiden. Människan är inte maktlös. Det går att förändra världen och samhället.
Sådant kan vara värt att begrunda denna jul, hoppets högtid 2018.