Att inte ha ett jobb att gĂ„ till. Avsaknaden av arbetskamrater, en uppgift att ansvara för, och en ekonomi som tryter. Den stĂ€ndiga oron, pusslandet och försöken anstrĂ€ngningarna att fĂ„ jobb men att istĂ€llet fĂ„ höra att âvi har gĂ„tt vidare med en annan sökandeâ
2005 delade jag den erfarenheten med 7,8 procent av befolkningen, i dag Àr vi nere pÄ 6,7 procent.
DĂ„ hette det att âöka incitamentetâ till att söka arbete, det mĂ„ste âlöna sig att arbetaâ. Mer rakt pĂ„ sak uttryckte en tidigare riksdagskollega för (M) sig inför sommaren dĂ„ han talade om att ânu gĂ„r Moderata ungdomarna till jobbet medan socialisterna gĂ„r till badstrandenâ. AlltsĂ„ att en del inte tar arbete för att de Ă€r lata. En filosofi som ledde landet under Ă„tta Ă„r, dem fungerade inte sĂ€rskilt vĂ€l. Arbetslösheten nĂ„dde sin peak 2010 med 8,6 procent, trots högkonjunktur Ă„ren innan.
Allvarligt. Det lönade sig att arbeta, rent ekoÂnomiskt.
Jag vet det. Jag tog som arbetssökande varje timme jag kunde fĂ„, för ekonomin, för att slippa âhĂ„l i CV:tâ och att fĂ„ chansen att visa vad jag kunde.
75-dagarsregeln som den borgerliga regeringen införde var direkt kontraproduktiv. Tackade du ja till varje timme riskerade man att snabbt bli utan försÀkring.
Och sÄ lÀnge vi tillÄter att det finns deltidsarbeten, behövs ocksÄ en försÀkring som fungerar mot det systemet. En av de första motionerna jag skrev som ledamot.
Nu skrotar samverkansregeringen denna Âregel. För att det alltid lönat sig att arbeta.
Genom mina hÀnder har de senaste Ären passerat handlingar och förslag som visat pÄ omfattande fusk. Men det Àr inte arbetslösa och sjuka vi talar om, det visade sig vid utvÀrdering inte alls stÀmma med pÄstÄdd omfattning.
Det vi hanterar i skatteutskottet handlar om lĂ„ngt mycket större belopp. Internationell skatteflykt och aggressiv skatteplanering för miljarder. Vi arbetar nu intensivt internationellt för gemensamma regler och skattemyndigheterna fĂ„r ett sĂ€rskilt uppdrag för att se till att fler Âbetalar skatt nĂ€r de ska och dĂ€r det ska.
Enligt vĂ„r mening ska samhĂ€llet ge förutsĂ€ttningar och stĂ€lla krav. Det Ă€r ett mĂ„ste för att vi ska kĂ€nna tillit till de gemensamma, utan den ÂundergrĂ€ver vi trovĂ€rdigheten för det som vi alla har nytta av.
Fler som gör rÀtt för sig ger mer resurser till gemensamma investeringar som ger förutsÀttningar för sÄvÀl individer som företag.
Synen pÄ problemet pÄverkar besluten. Det spelar roll vem som styr. Tro inget annat.