Del 21i Bonniers ”Sveriges statsministrar under 100 år” är skriven av DN-journalisten Annika Ström Melin och handlar om Göran Persson (statsminister 1996–2006).
Efter Tage Erlander, som var statsminister i 23 år, är Persson den som suttit längst på posten i modern tid.
Under sina tio år hann han dessutom göra starka och bestående intryck.
På den borgerliga kanten upprepas visserligen det gamla snacket om att det enda Persson gjorde var att sanera statsbudgeten.
I en intervju i boken återkommer Bo Lundgren (Moderaternas partiledare 1999–2003) till påståendet.
”Göran Persson genomförde budgetsaneringen och ska ha beröm för det. Men sedan tog det slut”, menar Bo Lundgren.
Men epokenPersson handlade inte bara om budgetdisciplin.
Minns halveringen av den öppna arbetslösheten, kunskapslyftet, utbyggnaden av de små och medelstora högskolorna, förlängd föräldraförsäkring, höjda barnbidrag, maxtaxan i barnomsorgen, Wärnerssonpengarna till skolan och andra reformer.
Persson kunde ibland vara bufflig och okänslig. Det var emellertid inget fel på hans ideologiska kompass.
”Det gröna folkhemmet” blev en S-paroll med Persson. Fem miljarder kronor öronmärktes till kommunala klimat- och miljöinvesteringar.
”Det gröna är det nya”, konstaterade Persson redan i sitt installationstal på S-kongressen 15 mars 1996.
Persson visade även intresse för den regionala utvecklingspolitiken.
På S-distriktskongressen i Boden 27 mars 2004 presenterade han ett stort Norrbottenspaket – späckat med insatser för att utveckla näringsliv, kultur, kommunikationer och annat i länet.
Sannolikt var det en av förklaringarna till att Socialdemokraterna ökade sin röstandel i Norrbotten i valet 2006, trots att partiet backade i riket i sin helhet.
På EU:s toppmöten och den internationella arenan blev Persson en respekterad röst.
Han byggde starka nätverk i omvärlden och blev du och bror med Jacques Chirac, Tony Blair och Gerhard Schröder.
Av djuptsorgliga skäl tvingades Göran Persson att vara regeringschef och partiordförande något för länge.
Både han och socialdemokratin hade mått bra av en förändring inför valet 2006.
Men mordet på Anna Lindh 2003 kullkastade partiets och Perssons framtidsplaner.
Den bittra valförlusten 2006 förtar dock inte huvudintrycket av Perssons tio år som regeringschef.
Det var en bra tid för både Sverige och svensk socialdemokrati.
Där låg ett skimmer över Göran Perssons dagar, för att travestera nationalskalden Esaias Tegnér.