I Dagens Arbete läser jag att gapet mellan näringslivets toppdirektörer och vanliga arbetare växer. I början av 1980-talet gick det 9 arbetarlöner på en vd. I dag går det hela 49 arbetarlöner på en vd-lön!
Bolagsledningarna borde ta sig en allvarlig funderare på hur det påverkar lönebildningen.
Inför varje avtalsrörelse ställer arbetsgivarorganisationerna stenhårda krav. Löntagarna måste visa återhållsamhet, tänka på företagens konkurrenskraft och samhällsekonomin.
Men hur ska vanliga knegare kunna känna något ansvar, när deras egna chefer inte håller igen? Tror de att vanliga arbetare kommer att acceptera små lönelyft när de varje år ser hur deras verkställande ledningar plockar åt sig en allt större del av lönekakan?
Det håller inte. När löner och förmåner för toppcheferna skenar i väg så äventyras hela lönebildningen.
Det går inte att begära att vanligt folk ska minska sina löneanspråk, när det finns storbolagsdirektörer som beviljas och beviljar sig löner och förmåner som är långt utöver det normala.