Under senaste tiden har det sprutat integrationspolitiska utspel från borgerligt håll. Vän av ordning av kan inte låta bli att undra varför alla dessa förslag och idéer inte blev verklighet när Sverige hade borgerlig regering.
Under åtta år hade ju allianspolitikerna alla chanser i världen att lägga propositioner och angripa alla verkliga eller påstådda problem.
Men det är först nu, när borgarna befinner sig i opposition, som initiativen kommer.
Det sägerantagligen en del om integrationspolitiken. Det är lätt att peka på problem och kräva saker som opposition. Men det är svårare att verkligen göra något åt dem.
Av de skälen bör både allians- och regeringspartierna akta sig för de värsta förenklingarna och det mest grovkorniga artilleriet.
Tag bara Socialdemokraternas förslag om traineeplatser i äldreomsorgen. Det totalsågades av de borgerliga och SD.
Men det är ett initiativ som hade gjort skillnad för många arbetslösa, inklusive de som är nyanlända och behöver få in en fot på arbetsmarknaden.
Det hade inte fixat alla integrationsproblem. Men det hade varit ett litet steg på vägen för att inkludera fler i det svenska samhälls- och arbetslivet.
Man kangivetvis, som de borgerliga, invända att detta inte ”riktiga” jobb. Men vad är alternativet?
Är det bättre att människor sitter hemma, blir passiviserade och socialbidragsberoende?
Rimligen är en subventionerad anställning i äldreomsorgen bättre än att människor blir sysslolösa.
Det är dags att inse att det måste finnas vettiga alternativ även för dem som, av ett eller annat skäl, inte får plats på den vanliga arbetsmarknaden.
Mot denbakgrunden vore det bra med ett annat, mer konstruktivt, samtalsklimat om integrationspolitiken.
Det finns beröringspunkter mellan regerings- och allianspartierna.
Till exempel finns det mycket i Centerpartiets integrationsprogram som även S och MP borde kunna skriva under.
Annie Lööf(C) låter ungefär som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) när hon talar om vikten av att snabba på människors inträde på arbetsmarknaden – till exempel genom intensivkurser i svenska för alla nyanlända, snabbare validering och större möjligheter till praktik.
Det finnsvisserligen skillnader i synen på arbetsrätten. Men det får inte förhindra att partierna pratar med varandra och försöker hitta fungerande kompromisser.
Det finns ingen anledning att låta extremerna styra debatten om integrationspolitiken.
Regerings- och allianspartierna borde kunna komma överens i en anständig mittfåra.