En grekisk Eyjafjallajökull
I sin senaste bok "Det måste finnas en väg ut ur det här samhället" (Ordfront) försöker Göran Greider formulera en ny vänsterstrategi.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nu får Giorgos Papandreou ta emot mycket kritik när han föreslår drastiska sparåtgärder medan de politiker som orsakat krisen slipper lindrigare undan. Det är inte rättvist men politiken är sällan det. Sedan vet jag inte om sparpaketet i alla delar är rättvist men därom torde man inte uppnå någon samsyn.
Papandreou kommer från en politisk släkt. Farfadern Giorgios var premiärminister i tre omgångar. Pappan Andreas var regeringschef under två perioder. Under den svarta fascisteran (1967-1974) flydde Andreas och hans familj och var en tid bosatt i Stockholm så Giorgos kan tala svenska.
En av den grekiska regeringens rådgivare är för övrigt Leif Pagrotsky, med ett förflutet i finansdepartementet och regeringen.
Krisen i Grekland har redan fått politiska återverkningar - i Tyskland. I valet i Nordrhein-Westfalen, den folkrikaste delstaten, sparkade väljarna koalitionen av kristdemokrater och liberaler.
Många ser det som en protest mot förbundskansler Angela Merkels svaga agerande då det gällde hjälpen till Grekland. Och valresultatet kan också vara ett tecken på att sympatierna för den borgerliga regeringen i Berlin är på väg att försvagas.
Annars ser det ju ganska mörkt ut för de socialdemokratiska partierna i Europa. I Tyskland, Frankrike och Italien regerar högern. Och det mesta pekar ju på att det blir konservativt styre även i Storbritannien. Det betyder att de fyra största medlemsländerna går i blått. Drömmen om det röda Europa är avlägsen.
Göran Greider är en mångsidig man som funderat mycket kring vänsterns framtid. Han är poet, chefredaktör, en av landets viktigaste idédebattörer. Med yviga gester friskar han upp många paneler. I den senaste boken "Det måste finnas en väg ut ur det här samhället" (Ordfront) försöker han formulera en vänsterstrategi.
"Att kalla sig vänster har under lång tid knappast varit förknippat med någon känsla av tillförsikt eller självförtroende. Sedan ungefär trettio år tillbaka lever vi i en alltmer marknadsliberal värld och man får nästan säga att det är på väg att framstå som avvikande, något direkt udda och nästan konstigt, att framhärda i denna vänsterradikalism."
Det är träffsäkert fångat. Vänsterkrafterna har pressats tillbaka. Till en del handlar det om något som skett inom socialdemokratin. Partiet har tonat ned de långsiktiga målen och till stor del accepterat marknadsliberalismens evangelium.
Jag pratade med ett dåvarande kommunalråd (S) som ritade upp sex prickar på ett papper (det fanns då sex riksdagspartier).
"Kommunisterna och kristdemokraterna och moderaterna lämnar vi utanför, det är i mitten kraften finns", sa han och ringade in symbolerna för Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centern. Det var hans version: att S skulle förena sig med två borgerliga partier som definitivt inte skulle acceptera en utveckling i progressiv riktning.
En pragmatism som var vanlig. En politisk ingenjörskonst.
Greider är bäst när han personligen refererar till vad han gjort, till nära händelser och iakttagelser. Avsnittet om den amerikanske högerfilosofen Eric Voegelin ger däremot inte mycket.
"Det finns skäl för dem som bekänner sig till denna långa vänstertradition att sträcka på sig och känna stolthet efter så många år av tillbakapressning", står det i slutet av boken och i det kan man bara instämma.
För att fortsätta på klasstemat. Åke Johansson från Sundsvall har rest både i första och andra klass. Han är nämligen tågmästare och har i "Trainspottern och andra berättelser från järnvägen" (Ord & visor förlag) beskrivit något av det tågpersonalen kan få uppleva. Dråpligt och dramatiskt, verklighetsnära och ibland lite mystiskt.
För alla som gillar att åka tåg är boken en höjdare och jag hoppas att Johansson tuffar på med sitt skrivande från järnbanan.
Finns det något mer avslaget än hockey-VM i maj månad? Inte ens alla aktiva har kläm på att det är mästerskap. Många av de välbetalda proffsen i Nordamerika tackar nej till att delta i VM.
En gång var VM stort, när matcherna sändes i den enda tevekanalen. Valmöjligheterna gör att nationen inte längre fylkas kring en händelse - ja, vi får se hur det blir vid prinsessbröllopet.
Söndag. Den underfundige ståupparen Ronny Eriksson från Harads, bosatt i Piteå, fyller 57 år.
Njut av denna helg mitt i maj!