Under midsommarhelgen gjorde jag och familjen ett kort stopp vid arbetarrörelsens kurs- och konferensanläggning Brunnsvik, som ligger i Ludvika i Dalarna.
För mig var det ett kärt återseende. Läsåret 1985/86 gick jag och ett 20-tal andra elever en nystartad informations- och medieutbildning på Brunnsvik.
Vi fick lära oss journalistikens grunder, skriva artiklar, intervjua, redigera och sända närradio. Internet, twitter och bloggar fanns inte på 1980-talets mediekarta.
Utbildningen gav en hygglig grund för det journalistiska hantverket, men framför allt skapade den en känsla för arbetarrörelsens ideologi, historia och kultur.
Brunnsvik är inte vilken kursgård som helst, utan ett av arbetarrörelsens studiecentrum. Författaren Olof Lagercrantz har betecknat Brunnsvik som "den svenska arbetarrörelsens fria universitet".
De första utbildningarna genomfördes redan 1906. 1912 bildades ABF (Arbetarnas bildningsförbund) på Brunnsvik. 1926 beslutade LO-kongressen att det skulle byggas en särskild LO-skola där. Den första rektorn på LO-skolan blev Sigfrid Hansson, bror till Per Albin Hansson.
Många arbetarrörelseprofiler har studerat eller arbetat på Brunnsvik. En av de första lärarna hette Rickard Sandler - senare utrikesminister i Per Albin Hanssons första regering. Den mest kände eleven är dock poeten Dan Andersson, som läste på skolan 1914-15.
Det är ingen överdrift att säga att Brunnsvik är en central del av arbetarrörelsens kulturarv och historia.
Men nu är detta arv på väg att förskingras. För tre år sedan släppte LO ansvaret för skolan till en ABF-avdelning i norra Stockholm och nu verkar verksamheten vara på väg att avvecklas helt.
På Aftonbladets ledarblogg skriver Ingvar Persson att folkhögskoleföreningen sagt upp hyreskontraktet från årsskiftet och att det som finns kvar av verksamhet kommer att flytta.
Man kan förstå att arbetarrörelsen måste vända på slantarna och se om sitt hus. Men svaret på ekonomiska bekymmer kan inte vara att rusta ned den ideologiska skolningen.
Arbetarrörelsen borde i stället göra en storsatsning för att utveckla sina kurs- och konferensanläggningar.
Brunnsvik, Bommersvik och andra rörelseskolor borde kunna bilda grund för en ny ideologisk offensiv.
"Jag tror att vi gjort ett misstag när vi dragit ner på våra utbildningar. Visst har vi en helt annan skola i dag och fler går vidare till högre utbildning, men inom arbetarrörelsen har vi fortfarande ett behov av den ideologiska och politiska skolningen. Vi borde ta oss en funderare på om vi inte ska återta en del av den marken", sa gamle s-ledaren Ingvar Carlsson i en intervju för ett par år sedan.
I historiken om Rönneberga, Byggnadsarbetareförbundets kursgård, gör f d talmannen och statsrådet Thage G Peterson en liknande iakttagelse:
"Jag tror att egna skolor och kursgårdar har ett stort egenvärde. En kursgård kan utgöra själen i en organisation. Diskussionen kan bli friare och öppnare i lokaler som man själv äger".
Sådana rum och miljöer kommer parti och fack att behöva även i framtiden. Arbetarrörelsen bör därför vara mer rädd om sina kurs- och konferensanläggningar.