Gatuljusen glimmade i mörkret. Det var höst och vi var på väg hem från det första stora partimötet efter semestrarna. Och mitt första budgetmöte någonsin. Det är femton år sedan, men jag minns det tydligt.
Som vanligt fick jag skjuts hem av någon av de älskade partigubbarna - när man är 14 år är alla män över 30 gubbar. Som vanligt gick luftkonditioneringen på fullt ös. Efter längre bilsträckor - som när vi åkte till möten med partidistriktet i Kalmar - brukade jag få en lättare förkylning. I baksätet satt Tormod från Metallklubben på Scania: Han verkade alltid stark och arg på orättvisorna i världen. Det gjorde också honom till något av en idol.
Vi pratade om förhandlingarna på mötet, och jag försökte förstå hur allt gick till och hängde samman. Det var partiets lokala representantskap som bestämde hur vi ville att budgeten skulle se ut, och sedan drev ledamöterna i kommunfullmäktige det i förhandling med andra partier. Det gav oss SSU:are goda möjligheter att påverka Oskarshamn, och det ville vi.
På väg upp för backen hem till lägenheten där Mamma väntade frågade jag 1000 frågor om kommunbudgetens indelning. Plötsligt tvärnitar bilen. Partikamraten som körde ställde bilen vid vägkanten och tittade på mig med allvarlig min. Dittills hade han och Tormod med största tålamod svarat på min kulspruteeld av frågor. Min sista hade handlat om varför Kulturnämnden låg för sig själv och hade egen budget. Varför kunde inte alla fritidsfrågor ligga där, även idrotten?
Där i den stillastående bilen fick jag en minilektion i kulturens värde. Vad den betyder för människan och mänskligheten. För samhället och vårt sätt att vara mot varandra. I den åldern var jag aktiv i en teatergrupp, hade målat hela min uppväxt och kom från en familj där bibliotek sågs som en naturlig del av vardagen. Så jag hade nog aldrig tänkt på hur förlösande och livnärande kulturen faktiskt är.
Och jag hade aldrig slagits av att andra viktiga intressen, en ishall till exempel, i långa loppet kunde äta upp bibliotekets del av budgeten om ishallen och biblioteket konkurrerade om samma pengar i samma nämnd. Båda behövs, och det gäller att hitta en form som gynnar båda. Det har jag tänkt mycket på nu när det är dags för många kommuner att planera nästa års budget. Då har jag kommit ihåg den där bilfärden. Och glatts över våra svenska bibliotek, fredade platser, tillgängliga för alla. Vi behöver dem.