Arbetarrörelsens 1 maj-firande är en stark tradition. De första 1 maj-demonstrationerna i Sverige genomfördes redan 1890.
De samlade 20 000 deltagare i Stockholm och Malmö och hela 25 000 demonstranter i Malmö.
På den borgerliga kanten har det alltid varit populärt att peka finger åt 1 maj. De grövsta belackarna brukar dra paralleller mellan 1 maj-firande sossar i Sverige och kommunisterna i det gamla Sovjetunionen.
Men det är en djupt okunnig kritik. 1 maj-firandet har faktiskt sitt ursprung i USA, inte hos marxist-leninisterna i öst.
1884 beslöt AFL (American Federation of Labor) att kräva åtta timmars arbetsdag för sina 400 000 medlemmar från och med 1 maj år 1886. För att genomdriva detta gick arbetarna i strejk.
Vid ett möte på Haymarket i Chicago öppnade de som skulle skydda strejkbrytarna eld mot de strejkande arbetarna. Sex arbetare dödades.
1889 beslutade därför Socialistinternationalen - på förslag från den amerikanska delegationen - att göra 1 maj till en gemensam kampdag för arbetarrörelsen.
Dels för att hedra minnet av dem som förlorade livet på Haymarket i Chicago. Dels för driva kravet på åttatimmars arbetsdag.
1 maj-firandet i 2010-talets Sverige har andra former än 1890. Parollerna är annorlunda. Men grundidén är densamma. Det handlar om att manifestera för alla människors lika värde och solidaritet.
På de flesta håll gör man det fortfarande i form av ett demonstrationståg. På mindre orter samlas den lokala arbetarrörelsen bara till ett möte. På andra ställen görs 1 maj till en liten familjedag.
Deltagarantalet är visserligen inte lika stort som 1890. Men fortfarande handlar det om tiotusentals människor som samlas på möten, från Ystad i söder till Kiruna i norr.
Det finns ingen annan politisk rörelse i Sverige som fixar något liknande. Enbart i Norrbotten ordnar Socialdemokraterna 14 möten. Arbetarrörelsen är fortfarande en stor folkrörelse.
En del bloggare och ledarskribenter på högerkanten anser att 1 maj borde avskaffas som helgdag.
"Kanske skulle alliansen och alla de som står för ickesocialism och demokrati också få en egen helgdag?", skriver bloggaren Tommy Rydfeldt, Kungsbacka.
Men Rydfeldt och andra som inte sympatiserar med arbetarrörelsen bestämmer naturligtvis själva hur de vill tillbringa 1 maj.
Man kan påta i trädgården, gå på en promenad eller läsa en god bok.
Man kan till och med arrangera en egen liten borgardemonstration, om man nu känner för det.
Det är upp till var och en om man vill sitta och reta sig på demonstrerande socialdemokrater eller om man vill njuta av en vårdag.
Arbetarrörelsens 1 maj-manifestationer kommer man under alla förhållanden att få leva med.