När jag klev in i SSU för några decennier sedan var kurs- och konferensanläggningen Bommersvik en samlingspunkt inte bara för svensk socialdemokrati. Även Socialistinternationalen, SI, höll möten i detta socialdemokratins Mekka vid sjön Yngern i Södermanland.
Olof Palme tog emot S-ledare som Västtysklands Willy Brandt, Portugals Mário Sóares, Storbritanniens Neil Kinnock och Österrikes Bruno Kreisky.
Det var en tid när SI nämndes med respekt och var en kraft i den internationella samhällsdebatten. Men under de senaste decennierna har internationalen fått ett alltmer skamfilat rykte.
SI har framstått som en toppstyrd organisation samtidigt som demokratiskt tvivelaktiga partier tagit allt större plats i organisationen.
Successivt har svensk socialdemokrati också sökt sig bort från Socialistinternationalen och sökt nya vägar för det internationella samarbetet.
27 februari kom även det definitiva beskedet om att de svenska Socialdemokraterna lämnar SI.
”Bakgrunden är att det är en omodern organisation som inte lever upp till de förväntningar som vi har på en international”, säger partiets internationella sekreterare Andrine Winther till TT.
Beslutet är bara att välkomna. Försöken att reformera SI har stött på patrull och känns inte längre meningsfulla.
Det är givetvis en sorg att en anrik organisation som SI är på dekis (internationalen bildades redan 1889).
Men i dagens läge är det bättre att lägga kraften och resurserna på att utveckla Progressive Alliance, som består av mer än 130 progressiva partier och organisationer runtom i världen och har betydligt högre demokratiska ambitioner än gamla SI.
12–13 mars träffades företrädare för det nya nätverket i Berlin för en konferens med temat ”Shaping our future”. Då blev även den svenske S-ledaren Stefan Löfven invald i styrelsen för Progressive Alliance.
Arbetet inom Progressiv Alliance visar att det finns en global motkraft till marknadsliberalism, högerpopulism och auktoritära politiska rörelser.
Den internationella socialdemokratin är inte uträknad.