Det ärett fint bärår, säger folk som rör sig ute i skog och mark. I ett utmärkt reportage i Svenska Dagbladets eko-nomidel skriver Johanna Cederblad om blåbärstillgången. Det brukar röra sig om mellan 300 och 600 miljoner kilo per år. Fast 95 procent av bären blir kvar ute bland riset. Bärföretaget Polarica producerar mellan fem och sex miljoner kilo blåbär varje år. Vart-enda ett plockas av utländska plock-are, berättar vd Juha Ruohola för SvD. Det har i år kommit ansökningar från 3 326 plockare, samtliga från Thailand. De börjar med hjortron, fortsätter med blåbär och avslutar med lingon. I skogarna finns också plockare från exempelvis Ukraina och Polen.
Bär till ett värde av kanske 15 miljarder ruttnar bort under en hel säsong. Det är nästan nio gånger mer än Sveaskogs vinst efter skatt och något mer än vad staten satsar på kultur, medier, trossamfund samt fritid under ett år.
Att så stora mängder blir kvar i skogen är ett tecken på att Sverige är ett rikt land. I stället för att ge sig ut och plocka köper man en burk sylt i sin affär.
Vad som skulle hända om alla plockade sina egna blåbär – i form av nedlagda företag, uppsagda plockare och minskade skatteintäkter – bör vara ett givet ämne för Ekonomiska klubben i P1.
Sverige har fått enplats i FN:s säkerhetsråd. Det är mycket hedersamt och en framgång för svensk diplomati. Nu strömmar det in tips rörande hur Sverige ska nyttja positionen på bästa sätt. Ett förslag är att Sverige ska driva frågor som har med det fria ordet att göra. Det verkar mycket klokt.
I många länder förföljs journalister medan staten lägger sig i vad som trycks och sägs. EU:s partnerland Turkiet finns definitivt med på listan.
En annan viktig fråga gäller urbefolkningarna. Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk, med nummer 169, antogs redan år 1989.
Den 11 september 1997 fattade regeringen Persson beslut om att tillsätta en utredning för att utröna om i fall Sverige kan ratificera ILO-konventionen. Jämtlands förre landshövding Sven Heurgren utredde. År 1999 presenterade den flinke juristen sina förslag. Heurgren var positiv till en svensk ratificering.
Det har gått sjutton år sedan utredningen presenterades. Man behövde utreda en del om gränser, var det sagt, och man kan ju undra om gräns-patrullen gick vilse uppe på fjället.
Sanningen är att ratificeringen är politiskt känslig eftersom den skulle stärka samernas ställning och det finns ju på sina håll en motvilja mot det. Kanske än mer uttalad år 2016 än 1999. Frågan är däremot en ickefråga i politiken. Fast länder som Norge och Danmark har undertecknat – liksom exempelvis Bolivia, Colombia, och Costa Rica. Det som tycks vara omöjligt i Sverige har gått bra på andra håll i världen.
Sverige kan i FN:s säkerhetsråd driva frågor om rättigheter för urfolk, men det blir ju lite pinsamt när det visar sig att Sverige inte har ratificerat konvention 169. Jag tror inte att man på internationell nivå blir särskilt imponerad över argument om att frågan är sällsynt svårutredd.
Det som krävs är att någon i an-svarig ställning sätter ett stoppdatum för utredandet och därefter författar en proposition. Självfallet ska Sverige ratificera ILO-konventionen och ta matchen mot dem som av skilda anledningar inte vill stärka samernas ställning som urfolk.
OS i Rio startar inom kort. Ryssarna får vara med i en del grenar, men inga som tidigare varit dopade får delta. Däremot kan tidigare dopade britter och japaner vara med. Det finns ingen logik i IOK:s fega beslut. IOK, står det för Inkompetenta Olympiska Kommittén?
Ljuvlig helg, med eller utan blåbär.