Efter en kall vinter kommer ytterligare två. Det är vad som sägs när vädret kommer på tal under senhösten. Och samtidigt som vi rustar oss för vad som spås bli ännu ett kyligt vinterhalvår, fortsätter torkan på Afrikas horn och översvämningarna i Bangkok.
Klimatförändringar på grund av naturliga orsaker har alltid förekommit, men den globala uppvärmningen på grund av växthusgasutsläppen är förändringar som människan med största sannolikhet står för. Och de länder som av naturliga orsaker redan har varma klimat drabbas hårdast av dessa.
Den globala politiken för hållbar utveckling präglas av utsläppshandel. Ett tydligt exempel på det är Kyotoprotokollet som löper ut 2012. Med mindre än en månad kvar till FN:s klimatmöte i Sydafrika är det tydligt att det internationella klimat- och miljöarbetet inte bara kan stå på det benet.
Huvudlinjerna i ett nytt avtal skulle förhandlas redan i Köpenhamn förra året, men i det avseendet var mötet föga framgångsrikt. Den 10 oktober i år enades EU:s ministrar om att ett nytt avtal måste komma till stånd. Det är inte ett särskilt himlastormande besked och miljöminister Lena Ek kommenterade att "slutsatserna som vi antog var balanserade".
Min förhoppning är att EU och Sverige under mötet inte är så "balanserade" att avtalet bara blir en blek kopia till sin föregångare. Eller värre, att det inte blir något avtal.
I en politik för hållbar utveckling behöver andra åtgärder än utsläppshandel komma fram. Och världens rika länder måste ta ett ännu större ansvar och investera i miljöteknik, energiomställning och energieffektivisering. Det skulle innebära att klimatfrågorna skulle kunna få den större tyngd de förtjänar. Detta eftersom att såväl finanser som arbetsmarknadspolitik skulle behöva integreras med miljöpolitiken allt mer. Hållbar utveckling hänger på stabila ekonomier, men även på jämlika levnadsvillkor. Miljöbilsbonusar och klimatrenoveringar är små åtgärder globalt sett, men de är ännu mindre när de inte kommer alla till del.
Få frågor kan bli så kontroversiella som miljöfrågor, där ekonomi och sysselsättning utmålas som motpoler till hållbar utveckling. Men om politiken enbart bestämmer tak för utsläppen och sedan sätter sig på läktaren kommer inte världens resurser brukas på ett hållbarare sätt.
Det handlar inte bara om kommande generationer. Det handlar även om nuvarande generationer. I Norrbotten, Thailand och Somalia.