En sorglig hantering

Även den blå alliansregeringen borde se värdet av Norrbotniabanan

Mona Sahlin byggde inte bara leksakståg under valrörelsen 2010. Hon lovade också byggstart för Norrbotniabanan senast 2014. Med en rödgrön regering hade projektet hamnat högre på den trafikpolitiska dagordningen.

Mona Sahlin byggde inte bara leksakståg under valrörelsen 2010. Hon lovade också byggstart för Norrbotniabanan senast 2014. Med en rödgrön regering hade projektet hamnat högre på den trafikpolitiska dagordningen.

Foto: Bengt-Åke Persson

Politik2011-12-19 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

24 februari 2010, en smällkall vinterdag, gjorde dåvarande S-ledaren Mona Sahlin ett besök på Burströmska förskolan i Luleå.

Med gemensamma ansträngningar lyckades jag och NSD-fotografen Bengt-Åke Persson placera Sahlin framför ett leksakståg.

Sahlin ville helst tala om partiets satsningar på skola, vård och omsorg. Men jag ville även ha ett besked om Norrbotniabanan.

Sahlin var försiktigt positiv men bad om att få återkomma med konkreta besked.

Ett sådant besked kom också från de rödgröna samarbetspartierna i slutet av april 2010.

"För att klara klimatmålen måste utbyggnaden av transportsystemet främst ske genom investeringar i järnväg och kollektivtrafik", underströk S, V och MP.

I samma dokument pekades Norrbotniabanan ut som en central framtidssatsning.

10 miljarder kronor avsattes till bygget av första etappen. Byggstart utlovades senast 2014.

I ett pressmeddelande i anslutning till sitt besök på Noliamässan i augusti 2010 upprepade Mona Sahlin beskedet:

"Vi rödgröna har avsatt tio miljarder kronor i vår fullt finansierade åtgärdsplan för en första etapp av Norrbotniabanan. Med en rödgrön regering kommer banan att byggstartas redan under nästa mandatperiod."

Samtidigt varnade Mona Sahlin väljarna för centerledaren Maud Olofssons "dimridåer".

"Verkligheten är att det inte står ett kommatecken om Norrbotniabanan i regeringens plan för investeringar i transportsystemet fram till år 2021", betonade Sahlin.

Den tidigare S-linjen verkar ligga fast under den nya partiledningen.

När jag kände Håkan Juholt på pulsen under hans besök i Luleå 16 juni gav den nye S-basen samma besked som sin företrädare.

"I innevarande budget har S avsatt 10 miljarder kronor för bygget av första etappen av Norrbotniabanan. Det är en satsning som är fullt ut finansierad", sa han.

Efter valet har även Miljöpartiet och Vänsterpartiet gång på gång upprepat sitt stöd för Norrbotniabanan.

Slutsatsen är därmed given. Med rödgrönt styre hade Norrbotniabanan haft en mer framskjuten plats på den trafikpolitiska dagordningen.

Med dagens regering går projektet en mer osäker framtid till mötes. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) uttrycker sig visserligen välvilligt. Men hennes besked saknar substans.

Alliansregeringen avsätter inga pekar till projektet. Det finns ingen tidsplan och inga skarpa anvisningar till Trafikverket.

När riksdagen behandlade den rödgröna reservationen 14 december blev det dessutom tummen ned från de borgerliga partierna och SD.

Det är bedrövligt att de borgerliga partierna inte har tagit projektet på större allvar.

Den svenska välfärden bygger på att vi har företag som står starka på den globala marknaden, som ger oss plus i utrikeshandeln och handelsöverskott.

Det går inte att underskatta exportindustrins betydelse för Sverige. Företag som SCA, SSAB, Kappa Kraftliner, Billerud, Boliden med fler tillför enorma mervärden varje år.

Därför är det angeläget att vi satsar på bra infrastruktur för industrin i norr - exempelvis Norrbotniabanan.

Vi kan inte bara tänka på tjänstesektorn i Stockholm och kollektivtrafiken i Mälardalen.

Det är dags se de enorma resurser som finns i norr (skogen, malmen, stålet, vattenkraften, besöksnäringen, biltestverksamheten med mera).

Enbart skogsnäringen, som har sin huvudsaklig bas i norra Sverige, genererar exportinkomster på omkring 90 miljarder kronor varje år. Det är mer än elektronik-, IT- , och bilindustrin tillsammans.!

Därför kan en ansvarskännande regering inte bara ägna sig åt de regioner där det bor många väljare.

Den måste också bry sig om det liv och det näringsliv som finns utanför storstadsregionerna.