"13 procent av alla barn i Sverige, eller 248000 barn, lever i fattigdom. Det är 28000 fler barn än 2010 när andelen fattiga barn låg på 11,5 procent."
Siffrorna är inte hämtade från Unga Örnar eller Socialdemokraterna. Det är partipolitiskt obundna Rädda Barnen som visar att barnfattigdomen fortsätter att öka.
Borgerliga opinionsbildare har länge försökt förminska larmrapporterna från Rädda Barnen, Majblomman och andra barnorganisationer.
"Vad menar Rädda Barnen? Ska vi be Sudan om bistånd? Eller FN om katastrofhjälp?", undrade Hanne Kjöller på Dagens Nyheters ledarsida 2 februari 2011.
Det är dock ingen som påstår att svenska barn har det sämre än svältande barn i Afrika.
Men det finns - hur svårt nu detta än kan vara att smälta för borgerligheten - svenska mammor och pappor som lever med ständig oro för om pengarna ska räcka till mat, hyra, skor och kläder till barnen.
De senaste årens besparingar i socialförsäkringarna har dessutom slagit stenhårt även mot barnen.
Åtstramningarna i a-kassan och sjukförsäkringen drabbar inte bara vuxna, utan också barn till mammor och pappor som är långtidssjuka eller arbetslösa.
Det är en utveckling som berör oss alla. Vi talar om en tickande social bomb.
Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig vilka bekymmer som kan följa i ett samhälle där hundratusentals barn och ungdomar får en dålig start i livet.