"Erkänn Västsahara! ... Över 80 stater har redan erkänt Västsahara, nu senast Sydafrika och alltfler nationer väljer att uppgradera sina förbindelser genom öppnandet av ambassader och statsbesök. Det är dags att Sverige äntligen ger detta förtryckta folk ett erkännande."
Orden är Europaminister Birgitta Ohlssons och EU-kommissionären Cecilia Malmströms, tidigare också hon svensk minister. I februari 2006, bara några månader före alliansens valseger, krävde de båda folkpartisterna att Sverige skulle erkänna Västsahara. Kravet var riktat mot den dåvarande S-regeringen.
Det var ett bra uttalande. Men sedan dess har Ohlsson och Malmström varit tysta. Vart tog deras krav vägen när de själva blev ministrar? Frågan om ett svenskt erkännande av Västsahara aktualiserades hösten 2009 när S-kongressen ställde sig bakom kravet. Men den folkpartistiska tystnaden fortsatte.
Också i andra Västsaharafrågor har Folkpartiets tidigare aktiva ställning saknats under senare år. Inför den senaste omröstningen om EU:s illegala fiskeavtal med Marocko, var det in i det sista osäkert hur regeringen skulle rösta. Till slut blev det klart att jordbruksminister Erlandsson skulle rösta nej. Detta efter påtryckningar från oppositionen och organisationer i civila samhället.
Erlandssons nej var välkommet och viktigt. Och visar att det råder blocköverskridande enighet i frågan: Våren 2006 röstade S-regeringen som enda EU-land nej till fiskeavtalet med hänvisning till folkrätten.
Det finns goda förutsättningar att nå blocköverskridande överenskommelser om Västsahara. Men då gäller det att alla partier som värnar Västsaharas rätt till fred och frihet, står fast vid sina beslut och tidigare krav.
I riksdagen står folkpartister, miljöpartister, socialdemokrater och vänsterpartister bakom att Sverige ska erkänna Västsahara. Tillsammans förfogar de över en majoritet och kan därmed bidra till ett svenskt erkännande.
Därför riktar jag en uppmaning till dem alla - FP, MP, S och V - om att nå en överenskommelse med följande delar:
1. Aktivt svenskt arbete för att de ockuperade västsahariska områdena exkluderas från EU:s olika avtal med Marocko.
2. Tydliga svenska krav på Marocko att samarbeta med FN och Polisario, och att genomföra den överenskomna folkomröstningen om självbestämmande för det västsahariska folket.
3. Ett svenskt erkännande av Västsahara och en etablering av diplomatiska relationer med landet.