År 2003 beslutade danska LO (landsorganisationen) att sluta stödja Socialdemokraterna. Inte helt oväntat skrev borgerliga ledarskribenter i Sverige att svenska LO borde göra samma sak.
De borgerliga strategerna är ju inte dummare än att de begriper att det är till fördel för högerblocket om fack och parti klipper banden med varandra.
Men de borgerliga opinionsbildarna bör dock inte dra alltför långtgående slutsatser av det som skedde i Danmark.
För det första har det inte varit tal om en fullständig skilsmässa i Danmark. Tio enskilda fackförbund fortsätter att stödja de danska Socialdemokraterna både politiskt och ekonomiskt.
För det andra är svenska LO inte lika borgerligt som sin danska systerorganisation. I valet 2010 röstade 51 procent (majoriteten) av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna, enligt SVT:s stora vallokalsundersökning. På LO-förbundens kongresser har också alltid funnits starkt stöd för samarbetet.
För det tredje finns en insikt i Sverige om att facket behöver politiskt inflytande för att hävda sina intressen. En rad frågor som berör löntagarna avgörs i politiska beslutsförsamlingar - exempelvis LAS, MBL och villkoren för a-kassan.
Åren med borgerlig regering har dessutom visat att löntagarna inte har något att vinna på att klippa banden till S.
Den borgerliga regeringens attacker mot a-kassan, sjukförsäkringen och arbetslivspolitiken har varit negativa för facket.
Eller som LO-tidningen uttryckte det i en ledare för ett par år sedan: "En sak har alliansen övertygande bevisat. Om inte facklig politisk-samverkan redan funnits, så hade SAP och LO i dag tvingats uppfinna den fortare än kvickt."
Därför är det logiskt att fack och parti slår vakt om samarbetet. Eller som det uttrycks i en TT-intervju av Ylva Thörn, som utrett samverkansformerna:
"Facklig-politisk samverkan är ett medel för att nå ett gemensamt mål om en bättre vardag för folk som går till jobbet varje dag, för arbetslösa och sjuka."
Men det gäller att anpassa samarbetet till en ny tid. Thörn konstaterar att S inte bara kan luta sig mot LO-folket.
LO-förbunden tappar medlemmar, medan TCO och Saco växer.
"Det är dags att vi slutar prata om arbetare, tjänstemän och akademiker. I stället bör vi prata om löntagare. Det finns många saker som de här grupperna har gemensamt, som lönevillkor, anställningstrygghet och arbetsmiljö", säger Thörn till Dagens Nyheter 4 september.
Rätt. Till exempel är det inte bara kommunal- och industriarbetare som drabbas av ohälsa på jobbet. Även socialsekreterare och lärare kan ha tuffa och stressiga arbetsvillkor.
Thörn gör också en viktig iakttagelse när det gäller hur de fackliga och politiska uppdragen har förändrats.
"Uppdragen har professionaliserats. Du engagerar dig antingen fackligt eller politiskt. Och de två möts inte. Vi behöver nya mötesplatser mellan fack och politik", säger hon till LO-tidningen.
Förr var det inte ovanligt att man var både facklig företrädare och riksdagsledamot.
Ett klassiskt exempel är Byggnads Knut Johansson (1911-1997). Han förenade ordförandeskapet i Byggnads med rollen som riksdagsledamot.
Från kontakterna med byggnadsarbetarna hämtade han näring till det politiska uppdraget.
En annan intressant tankegång i Thörns rapport är att uppmuntra S-fackklubbar med blandad facktillhörighet.
Hon kan tänka sig fackklubbar som rymmer både industriarbetare, kommunalare, akademiker och tjänstemän.
Det är inte dumt tänkt. Det finns ett egenvärde att S-folk med olika bakgrund möts, samtalar och lär av varandra.
Under de senaste åren har jag intervjuat en rad fackliga företrädare från både LO- och TCO-håll. Jag har slagits av hur mycket som faktiskt förenar arbetare och tjänstemän.
Det finns en samsyn om arbetsrätt, kollektivavtal, medbestämmande och fackliga grundvärderingar. Det finns inga stora skillnader mellan hur LO- eller TCO-folket resonerar.
Därför tror jag att det socialdemokratiska partiet har en del att vinna på att skapa mötesplatser som länkar samman arbetare, tjänstemän, akademiker och politik.
Det gamla arbetarepartiet bör ta sikte på att bli ett bredare löntagarparti. S behöver bredda basen och synfältet i en ny tid.