Valet av Stefan Löfven är en signal om att Socialdemokraterna även 2012 är ett löntagarparti.
Den nya partiledaren har en förankring i arbetslivet och den fackliga vardagen som ingen kan ifrågasätta.
Men - märk väl - ordet "löntagare" är nyckelordet. Det handlar inte bara om villkoren för LO-medlemmar, utan också för tjänstemän och akademiker.
Under de senaste åren har jag intervjuat en lång rad företrädare för både IF Metall, Kommunal, Handels, Unionen, Vision och Lärarförbundet.
Jag har slagits av hur mycket som faktiskt förenar arbetare och tjänstemän.
Det finns en samsyn om arbetsrätt, kollektivavtal, medbestämmande och fackliga grundvärderingar.
Det finns inga stora skillnader mellan hur LO- eller TCO-folket resonerar. Till exempel finns en insikt i alla löntagarorganisationer om vikten av sociala trygghetssystem.
Det inte bara kommunal- och industriarbetare som drabbas av ohälsa på jobbet. Även socialsekreterare och lärare kan ha tuffa och stressiga arbetsvillkor.
Därför ivrar TCO och Akademikerförbundet SSR minst lika mycket som IF Metall för en ordentlig sjukförsäkring.
När det stora tjänstemannafacket Unionen kommenterar statsbudgeten framförs kritik mot att regeringen satsar på sänkt krogmoms i stället för kompetensutveckling och utbildning.
Det är ungefär samma kritik som från LO-förbunden och Socialdemokraterna.
Uppenbarligen ligger S-kraven närmare verkligheten för Unionens medlemmar än alliansens politik.
Löfven och Socialdemokraterna har förutsättningar att bli ett attraktivt alternativ för fler akademiker och tjänstemän
Det handlar inte om att kasta ut barnet med badvattnet och överge partiets ideologi. De fackliga grundvärderingarna håller än.
Men det gamla arbetarepartiet bör ta sikte på att bli ett brett löntagarparti.
Även tjänstemän och akademiker måste känna att partiet talar för deras intressen.