Söndag 17 februari avslutades alpina VM i Åre. Det blev ingen sportslig succé för Sverige. Bara slalomåkaren Anna Swenn Larsson lyckades knipa en medalj.
Arrangemanget blev dock en härlig folkfest.
Under ett par intensiva tävlingsveckor tog Åre emot ungefär 95 000 besökare. 1300 medierepresentanter fanns på plats. 1500 volontärer var involverade.
Väder och vind ställde till en del bekymmer. Men tävlingarna kunde genomföras utan allvarliga störningar.
Den lilla Jämtlandskommunen (cirka 11 000 invånare) visade ännu en gång att den klarar av att arrangera internationella stortävlingar. Åre har nu stått som värd för alpina skid-VM vid tre tillfällen – 1954, 2007 och 2019.
Inom kort, noga bestämt 7-17 mars, tar Östersund dessutom emot skidskytte-VM.
Inte heller det är något nytt för jämtarna. Även 1970 och 2008 arrangerades skidskytte-VM i Jämtland.
Med detta sagt: Sverige har lång vana och stor erfarenhet av att hantera idrottsevenemang – i synnerhet vintertid.
Under historiens lopp har Sverige vid många tillfällen även stått som värd för ishockey-, skid-, curling- och skridsko-VM.
Mot den bakgrunden jag svårt att förstå dem som tvekar inför vinter-OS och Paralympics i Sverige 2026.
Tvärtom är det logiskt att förlägga arrangemangen i ett kompetent och erfaret vintersportland som Sverige.
Den svenska OS-kandidaturen rymmer dessutom högt ställda krav på social, ekonomisk, miljömässig och demokratisk hållbarhet.
Sveriges ansökan handlar inte om att bygga nya stora arenor som riskerar att stå öde efter spelen. Istället nyttjas befintliga anläggningar i Sverige (och Lettland!)
Friends Arena, Stockholms stadion, Tele2 Arena, Hammarbybacken, Gubbängens IP, Globen, ishockeyhallen i Södertälje och andra arenor tar emot olika delar av OS och Paralympics.
Nordisk kombination och backhoppning avgörs i Lugnets skidstadion i Falun.
Åre tar hand om de alpina arrangemangen. Sigulda i Lettland (som redan har banorna) sköter bob, rodel och skeleton.
Det är ett helt annat koncept än Vladimir Putin svindyra show i Sotji 2014.
Då spenderades massor av rubel på nya anläggningar samtidigt som det blev stora ingrepp i miljön.
Sveriges Olympiska Kommitté undviker allt sådant i sin ansökan. Arenor, infrastruktur och hotell är redan på plats i Dalarna, Jämtland och Stockholms län.
Det betyder att de lokala skattebetalarna inte behöver stå för en massa merkostnader.
I stället kan campingar, restauranger, butiker och andra lokala näringsidkare glädja sig åt ett stort extratillskott av besökare under 2026. Något som i sin tur betyder skatteintäkter för både stat och kommuner.
Följaktligen välkomnas OS och Paralympics av den svenska turist- och besöksnäringen.
Det borde fler göra. Vinter-OS och Paralympics i Sverige 2026 har alla förutsättningar att bli något riktigt kul och trevligt. I juli 2019 fattar IOK (Internationella Olympiska kommittén) beslut om vilken stad som får arrangera vinterspelen 2026. Jag håller tummarna för Sverige.