Erik Berg, gruppledare (C) i landstingsfullmäktige under perioden 2006-2010, har bestämt sig för att lämna Centerpartiet.
Bakgrunden är partiets förslag till nytt idéprogram.
Programmakarna har fyllt förslaget med nyliberala krav på platt skatt, oreglerad invandring, uppluckring av arbetsrätten, avskaffad skolplikt och månggifte.
I ett slag skulle det gamla pragmatiska landsbygds- och mittenpartiet förvandlas till Sveriges mest liberala parti.
Berg är inte ensam om att kritisera kursomläggningen. Runtom i landet väcker den ilska bland lokalt verksamma centerpartister, som inte längre känner igen sitt parti.
Det är dock fel att skylla turbulensen bara på nya partiledaren Annie Lööf. Sönderfallet började redan före hennes tid.
Det startade som en reaktion mot Centerpartiets samarbete med Socialdemokraterna 1995-98. Det fanns grupperingar i partiet som ogillade närmandet och ville ha en tydligare borgerlig profil.
Samarbetsingenjören Olof Johansson jagades bort från partiledarposten 1998.
"Sedan kom olyckan Lennart Daleus", som en av 1990-talets ledande Centerpolitiker uttryckte saken.
Det blev slut på blocköverskridande samarbete. Det var inte längre tal om gemensamma frukostar med S- och C-ledarna på LRF-kontoret.
Centerpartiet blev i stället en tydlig del av det borgerliga blocket. De utsträckta händerna mellan C och S ersattes av knutna nävar.
Maud Olofsson (partiledare 2001-2011) och nu Annie Lööf har bara fortsatt på den inslagna vägen.
Steg för steg ersätts den tidigare centerpragmatismen med marknads- och nyliberalism. I bland känns det som att partiet kidnappats av Timbrohögern.
Det är inte konstigt att många centerpartister på kommunal nivå reagerar och känner sig överkörda.
För centerpartiska kommunalråd i Växjö och Hässleholm är det viktigare med höjda statsbidrag till skola och omsorg än platt skatt.