Europafacket, ETUC, tar strid för jobb, rättvisa och tillväxt runtom i Europa.
16 mars var det demonstrationer i Bukarest. 24 mars genomförs en manifestation i Bryssel. 26 mars marscherar facket i London.
Måltavlan för Europafackets kritik är den strama ekonomiska politiken.
I land efter land ser vi hur arbetslöshet och fattigdom breder ut sig.
Eurostats arbetslöshetsstatik är en sorglig läsning. Spanien ligger värst till med en arbetslöshet på över 20 procent. I länder som Grekland, Slovakien, Irland, Kroatien, Portugal och Ungern ligger arbetslösheten klart över 10 procent.
Sverige, som tidigare var ett modelland för jobbpolitiken, har inget att yvas över. Med en arbetslöshet på 7,9 procent är Sverige en medelmåtta i EU-klassen.
Bakom procenttalen döljer sig massor av mänskliga tragedier.
Det handlar om miljontals européer som söker en plats i arbetslivet och samhällsgemenskapen men döms till utanförskap.
Helt följdriktigt växer de folkliga kraven på en annan ekonomisk politik i Europa. Det finns alternativ till dagens sterila åtstramningspolitik.
Det är möjligt att investera och bygga Europa ur krisen.
ETUC kräver upprustning av nedslitna förortsområden, miljö- och klimatinvesteringar, förbättrade skolmiljöer, järnvägsbyggen, yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning med mera.
Större offentliga investeringar är självfallet inte gratis. Men det är inte heller gratis att låta 20 miljoner EU-medborgare gå utan jobb.
Den europeiska massarbetslösheten har ett mänskligt, socialt och samhällsekonomiskt pris. Den leder till ett sämre och otryggare samhälle för oss alla.