Jag blev förbluffad - för att inte säga chockad - när jag läste kommentarerna på Sverigedemokraten Erik Almqvists Facebook-sida under onsdagen.
SD:s medlemmar och sympatisörer verkar vara en speciell sorts människor.
"Stå på dig, kompis!", lyder en vanlig kommentar. "Du har inte gjort fel", skriver en annan. "Skit i psykfallen i media", menar en tredje.
Hos dessa människor är det alltså fullkomligt okej att skrika "hora" åt en ung tjej eller kalla komikern Soran Ismail för "fitta", som Almqvist gjorde en natt 2010.
De har inga betänkligheter kring rasistiska uttryck som "babbe" och "blatte-lover".
"Ditt viktiga arbete är så mycket mer värt än Aftonbladets kommunistpress där feministerna sitter och kräks historier som förstör detta västland", menar en av Almqvists anhängare.
Problemet är med andra ord inte att Almqvist har uttryckt sig kränkande och rasistiskt, utan att massmedia skriver om det!
Svenska folket ska alltså, om denna SD:are får bestämma, leva i okunnighet om hur Almqvist uttrycker sig om kvinnor och invandrare när han fått sig ett par järn innanför partikostymen.
(Bonniers-ägda Expressen var för övrigt den tidning som avslöjade hela den här historien, inte röda Aftonbladet.)
Jimmie Åkesson putsar på Sverigedemokraternas fasad och talar om nolltolerans mot rasism. SD ska framstå som ett seriöst politiskt alternativ.
Men kommentarerna på Erik Almqvists Facebook-sida visar att SD inte är ett vanligt politiskt parti. Det känns mer som ett drivhus för hat, ovårdat språk och fördomsfulla attityder.
Erik Almqvist fick lämna posten som SD:s finansministerkandidat under gårdagen. Men frågan är vad som händer med övriga i sällskapet som drog fram genom Stockholmsnatten 2010.
Almqvist var inte ensam om att bete sig illa. Med sig hade han även partiets rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth och Christian Westling, ledamot i SD:s utrikespolitiska råd.
Tycker Åkesson att deras agerande var acceptabelt? Stämmer Ekeroths och Westlings agerande överens med Åkessons "nolltolerans mot rasism"?
Till Aftonbladet uppger dessutom en källa nära partiledningen att Jimmie Åkesson känt till händelsen länge.
Om det stämmer är det allvarligt för Åkesson. Varför agerade partiledaren i så fall inte tidigare? Varför lät han i stället Almqvist få mer centrala positioner i partiet?
Sverigedemokraterna hoppas säkert att den här historien ska försvinna snabbt ur väljarnas medvetande. Men partiet har fortfarande många frågetecken att räta ut.