Exit Honkamaa
Diskussionen om kommunalrådsposter och andra tunga uppdrag kan lätt spåra ur. Vi får hoppas att det inte blir så i Övertorneå.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Honkamaa slutar när han är på topp. Den samarbetsinriktade Honkamaa har skapat ett väl fungerande kommunstyre tillsammans med vänsterpartiet och det lokala partiet Övertorneåalternativet.
Övertorneå är en välskött kommun. Kommunen placerar sig ofta på toppositioner när det görs jämförelser mellan landets 290 kommuner.
I Lärarförbundets ranking häromåret blev Övertorneå landets bästa skolkommun. Bris placerar kommunen på tio-i-topp-listan över kommunernas arbete med barn och ungdomar.
Årsboksluten skvallrar om en stabil kommunekonomi. Nämnderna håller sig inom angivna ramar och kommunen som helhet gör ett överskott.
Det betyder verkligen inte att tillvaron är problemfri. Utflyttningen och en begränsad arbetsmarknad utgör ständiga bekymmer. Men i jämförelsen med många andra små norrländska kommuner har Övertorneå hävdat sig väl.
Honkamaa kan känna sig nöjd med sin politiska insats.
I dag samlas valberedningen i Övertorneå socialdemokratiska arbetarekommun för att diskutera vem som ska efterträda Arne Honkamaa.
S-föreningarna i Tornedalskommunen har nominerat fyra kandidater: Inga Savilahti Häggbo, ordförande i kommunstyrelsens personalutskott, barn- och utbildningsnämndens ordförande Tomas Vedstig, arbetarekommunens ordförande Roland Kemppainen samt Bente Åkerblom, ledamot av miljö- och byggnadsnämnden.
4 september ska efterträdarfrågan behandlas av arbetarekommunens medlemsmöte. 22 september avgör kommunfullmäktige slutgiltigt vem som blir kommunalråd.
Vi får hoppas att diskussionen kan genomföras utan de spektakel som vi upplevt på andra håll i Norrbotten. Diskussionen om kommunalrådsposter och andra tunga uppdrag kan lätt spåra ur.
Ett exempel är de infekterade motsättningarna runt Karl Petersens kandidatur i Luleå 1998 och 2002, som skapade stor turbulens i det socialdemokratiska partiet. Ett annat exempel är de uppslitande nomineringsbråken bland Bodens socialdemokrater hösten 2001. De bäddade för valförlusten 2002.
Att det ska vara diskussion om vem som ska sitta på centrala politiska uppdrag är självklart. Men det är sorgligt när denna viktiga demokratiska process förvandlas till en soppa med intriger och simpelt maktspel.
Ibland är det rena jesuitmoralen. Ändamålet - att gynna den egna kandidaten - helgar medlen.För många är det viktigare att sprida illasinnade rykten och skvallra om andra kandidater än att tala om den egna kandidatens förträfflighet.
Det ska sägas att det inte fungerar riktigt så illa överallt. De flesta lokala partiorganisationer klarar faktiskt av att genomföra sina nomineringsdiskussioner utan bråk, bitterhet och elände.
Titta på Älvsbyn. När Bosse Johansson meddelade att han skulle lämna posten som kommunalråd efter valet 2006 kunde det ha blivit en utdragen strid om efterträdarfrågan. Men redan i november 2004 - två år före valet - hade Älvsbyns socialdemokrater vaskat fram en ny kandidat, Bill Nilsson. Det skedde utan dramatik och krigsrubriker.
Eller tag Arvidsjaur. Efter Per Lavanders tragiska bortgång 2005 var det oklart vem som skulle ta över rodret. Men under värdiga former kunde ett enat parti ganska snabbt lansera Jerry Johansson som nytt s-råd i inlandskommunen.
Det visar att det går att göra tronskiften och betydelsefulla personförändringar utan uppslitande bråk.
Resultaten talar dessutom för sig själva. I både Arvidsjaur och Älvsbyn har socialdemokraterna under mycket lång tid haft ett mycket starkt väljarstöd. Tydligen lönar sig ett konstruktivt samtals- och samarbetsklimat inom partiet bättre än intrigmakeri och personstrider.
Det kan vara värt att tänka på i Övertorneå, Kiruna och andra kommuner som nu står inför diskussioner om det framtida ledarskapet.