Det är september 2014 och alliansen har med mycket knapp marginal vunnit valet. Och på valvakan är vi många, ja nästan alla, som tårögda funderar vad som kommer att hända de fyra kommande åren med landet som håller på att dras i sär.
Jag vaknar upp med ett ryck och är glad att jag drömt, drömt en mardrömför jag är svettig. Det är knappa två år till valet så det finns hopp om en ny regering tänker jag när jag masar mig ur sängen.
Men det är ju nu som vi kan göra något åt denna mardröm! Och att det inte duger att tro att vi alla i vårt avlånga land förstår att politik gör skillnad och att den skillnaden handlar om människors lika värde.
Inom LO har vi börjat den process som ska bidra till att få arbetarrörelsen att på nytt visa sin styrka när det handlar om att försvara människors rättigheter och återuppbygga ett solidariskt samhälle.
LO:s styrelse där alla 14 förbunden ingår är eniga om gemensamma krav inför kommande avtalsrörelse.
Vi är eniga om att de som har de lägsta lönerna ska ha mer i lönepåslag än andra och de som ska ha mer i vår samordning är kvinnorna. Det är stort och det är ett viktigt styrkebesked till arbetsgivarna.
Men det räcker inte. I kampen för ett solidariskt och jämlikt samhälle behöver vi arbetare facklig-politisk samverkan.
Kollektivavtalet är ett viktigt redskap men vi behöver också politiken för att kunna träffa långsiktiga och ansvarsfulla avtal.
Åren sedan 2006 har visat att politiken behövs. Arbetslöshetsförsäkringen har urholkats och försämrats så att den i dag inte längre fungerar som den omställningsförsäkring den var tänkt att vara.
Andelen arbetstagare som inte längre är med i en a-kassa har ökat vilket leder till stora skillnader i samhället. Och alla de som jobbar i branscher med hög arbetslöshetsrisk har en mycket dyrare försäkring än exempelvis en läkare.
Den solidariska finansieringen är borta och har ersatts med ett system som innebär att de med hög risk måste betala mer för sin försäkring. Tanken med detta är att de med hög arbetslöshetsrisk ska hålla igen sina lönekrav. Och bland dessa är många kvinnor. Men vi håller ihop inom LO. Regeringen kommer inte att lyckas med att skapa en låglönemarknad.
Jag tror på ett samhälle där vi gemensamt bidrar efter förmåga. Jag tror på politiker som arbetar för ett samhälle där det finns plats för oss alla. Politiker som har allas lika rätt och värde högst på dagordningen.
Däremot ger jag ingenting för politiker som gör sitt prog-ram efter makroekonomiska teorier.