Fackligt aktiva lever farligt

GLOBAL KAMP. ”Vi vet att ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto mer rättvist och jämlikt blir samhället”, säger Sharan Burrow, generalsekreterare för ITUC, International Trade Union Confederation, enkelt uttryckt: Världsfacket.

GLOBAL KAMP. ”Vi vet att ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto mer rättvist och jämlikt blir samhället”, säger Sharan Burrow, generalsekreterare för ITUC, International Trade Union Confederation, enkelt uttryckt: Världsfacket.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Politik2017-09-28 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Under 2017 har de fackliga kongresserna i Sverige avlöst varandra. Företrädare för lastbilschaufförer, industriarbetare, livsmedelsarbetare, kundtjänstpersonal och andra har varit samlade.

Det är kongresser som avlöpt lugnt och stilla, som en naturlig del av vardagen i Sverige. De fackligt aktiva i Sverige kan verka fritt och driva sina krav.

I många länder är emellertid situationen för fackligt engagerade en helt annan.

Världsfacket ITUC (International Trade Union Confederation) visar att facklig verksamhet är förknippad med direkt livsfara i många länder. ITUC:s senaste rättighetsindex är en dyster läsning.

Antalet länder där arbetare dödats för att de är med i facket har ökat från tio till elva mellan 2016 och 2017.

Länder där arbetare utsatts för våld har ökat från 52 till 59 under samma period.

4 60 procent av världens länder ­undantar många arbetstagare från rätten att organisera sig.

4 32 procent av länderna arresterar fackligt aktiva.

4 82 procent av länderna förnekar vissa arbetstagare rätten att förhandla kollektivt.

De flesta av världens länder har ställt sig bakom både ILO-deklarationen om grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (som inbegriper rätten till facklig ­organisering och att bedriva kollektiva förhandlingar).

Men ITUC:s rapport visar att verkligheten i världen är fjärran från de stolta proklamationerna.

Värst, enligt ITUC, är situationen i ­Qatar, Förenade Arabemiraten, ­Egypten, Filippinerna, Colombia, Kazakstan, Sydkorea, Turkiet, Bangladesh och Guatemala.

I elva länder är dessutom inga rättigheter garanterade alls eftersom rättssystemen är slagna i spillror – ­Burundi, Centralafrikanska republiken, Eritrea, Irak, Jemen, Libyen, ­Palestina, Somalia, Sudan, Sydsudan och Syrien.

ITUC larmar även om att utvecklingen gått bakåt i Benin, Nigeria och Zimbabwe där anställda som strejkat fått sparken.

Situationen har också förvärrats i Kazakstan, Argentina, Brasilien, Ecuador och Burma.

För Europa ser statistiken bra ut. Alla nordiska länder får högsta betyg, ­liksom Tyskland och Frankrike.

Men det finns exempel på motsatsen även i Europa. Turkiet – ett populärt semesterland för många svenskar – är ett sådant.

Fler än 100 000 offentliganställda har förlorat sina jobb och föreningsfriheten har blivit starkt begränsade efter kuppförsöket i Turket sommaren 2016.

ITUC:s rapport visar vikten av LO:s, TCO:s och Sacos internationella solidaritetsarbete och stöd till facket i andra länder.

Vidare understryker den betydelsen av Stefan Löfvens initiativ ”Global deal” – satsningen för social dialog och bättre villkor på arbetsmarknaden i hela världen.

Det är angeläget att Sverige i sin utrikes- och biståndspolitik stödjer facklig organisering och rättvisare arbetsförhållanden i alla delar av världen.

Starkare fackliga organisationer är en av nycklarna till en bättre och mer ­anständig jord oss alla.

Sharan Burrow, generalsekreterare för ITUC, säger helt riktigt i ett uttalande:

”Vi vet att ju mer de fackliga ­rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto mer rättvist och jämlikt blir samhället.”