Det senaste året har tiggarna i Luleå rivit upp känslor, ilska och skapat rykten.
Vi blir arga, därför att någon sa att de får socialbidrag, till och med mer än kommuninvånare. Det var inte sant, de fick inte ett öre.
Vi blir arga, därför att någon sa att våra skattepengar betalar deras mat och kläder medan vi betalar själva. Det var inte sant, kyrkan lagade soppa och lulebor skänkte själva kläder.
Vi blir arga, därför att de sitter där vid ingången till Smedjan och vågar be om dina pengar när du ska in på Telia för att hinna köpa en ny surfplatta i julklapp till din son under lunchrasten.
Vi blir så otroligt arga när vi ser att någon får en jacka, ett mål mat eller ett rum att lägga sin sovsäck i över natten, tillsammans med tio andra. Inte för att de var bortskämda eller fick gå före i någon bostadskö, utan för att inte svälta eller frysa ihjäl.
Även om vi själva inte betalade ett öre för sopptallriken eller jackan. Irritationen över att de sitter där är enorm, ändå bad de bara om en slant av växeln från hundringen du betalade veckans andra cigarettpaket med. Jag menar, förstår de inte att det bara är onsdag och din vecka är lång.
Fattigdomen försvinner inte för att tiggeriet förbjuds, det är bara den fattige som tynar bort. Låt oss minnas att det inte var ilskan mot de som hade det allt för dåligt, och som var allt för svaga som förde oss till välfärd och välstånd, det var ilskan mot de som hade det otroligt bra, men som inte ville dela med sig. Att hotet mot vår välfärd aldrig har varit de fattigaste krakarna, utan de rikaste och mest egocentriska knösarna.
Fattigdom är jobbigt att se, men kanske var det den känslan som fick mina far- och morföräldrar och miljontals andra svenskar i det gamla Sverige att välja ett annat samhälle där alla hade samma rättigheter och tryggheter. Då man valde en rörelse som sträckte sig över nationerna – ”Ty internationalen, åt alla lycka bär” – med målet att inte bara skapa ett bättre land, utan en bättre värld.
Med det vill jag önska alla ute i länet en god jul, med en ny syn att värdera vårt samhälle och varandra med.