I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
Jag, två andra svenska journalister och fyra företrädare för Olof Palmes Internationella Centrum (arbetarrörelsens internationella samarbetsorganisation) besöker ett center för hiv- och aidssmittade.
I ett skjul ser vi sjuka som får bromsmediciner intravenöst och ligger på tunna madrasser på dragiga golv. Från ett ruckel i närheten slamrar det från en skrotverkstad.
I en annan byggnad träffar vi både vuxna och barn som är hårt drabbade av hiv/aids.
"Den yngsta är bara två månader. Den äldsta är i 50-årsåldern", berättar Phyoe Phyoe Thin, som driver centrat.
I ett litet mörkt litet rum ligger åtta patienter på tunna mattor.
Jag ser en mager, svårt medtagen, pojke i åttaårsåldern ligga på golvet. Jag pallar inte och går ut, ledsen och nedstämd.
Den burmesiska regimen, som vill visa reformer och förändringar för världen, talar inte gärna om sådana skamfläckar.
Men Phyoe Phyoe Thin kommer att se till att det börjar talas om de drabbade.
Vid valet i april var Phyoe Phyoe Thin en av dem som blev invald i parlamentet.
Det finns att göra för henne och andra reformpolitiker. Burmas absurt höga militärutgifter tränger ut all annan offentlig verksamhet. Sjukvård, utbildning och sociala satsningar står på sparlåga.
Världshälsoorganisationen WHO har räknat ut att den burmesiska staten lägger ut bara motsvarande tio amerikanska dollar per person och år på sjukvården. Grannlandet Thailand satsar tio gånger mer.
En följd av den långa traditionen med opiumodling är dessutom att det finns ett utbrett narkotikamissbruk i landet och att hiv/aids sprids vidare genom smittade injektionssprutor.
Enligt FN-organet UN Aids finns ungefär 370 000 burmeser med hiv.
Phyoe Phyoe Thins center hjälper ungefär 300 människor. Verksamheten får stöd från enskilda donatorer, en hol-
ländsk hjälporganisation och franska ambassaden.
Men det räcker inte med frivilliga insatser och utländsk bistånd. Även de inhemska myndigheterna måste ta sitt ansvar och agera.
Enligt Phyoe Phyoe Thin har det ändå blivit bättre under de senaste två åren.
"Tidigare tillät inte regeringen utbildning om hiv/aids. Men nu är det tillåtet för NLD (National League for Democracy) och andra att utbilda folk på landsbygden", berättar hon.
Men det kommer inte att vara gjort över en kafferast.
Burma har någonstans mellan 50 och 60 miljoner invånare. Många av dem bor långt utanför städerna och kommer inte att vara lätt nåbara för budskap om vikten av kondomer och säkrare sex.