Tobias Baudin, vice ordförande i Kommunalarbetareförbundet och kandidat till posten som ny LO-ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin, hade ett intressant resonemang i sitt 1 maj-tal i Luleå.
Han kom in på hur ett förändrat arbetsliv innebär nya krav på välfärdspolitiken.
"Vi lever i ett 24-timmarssamhälle. Folk jobbar på alla möjliga tider. Men välfärden hänger inte riktigt med i svängarna", konstaterade Baudin.
Han pekade på att allt fler går ner i arbetstid för att barnomsorgen inte är öppen när man jobbar. För de som jobbar nätter eller kvällar är rätten till barnomsorg ingen självklarhet.
"Och 100 000 personer har gått ner i arbetstid för att vårda sina äldre anhöriga. För att kvaliteten i äldreomsorgen inte räcker till och för att man inte litar på omsorgen", konstaterade Baudin.
Det är, som Baudin sa, en utveckling som rimmar illa med regeringens så kallade arbetslinje.
Om människor ska kunna ta sig ut i arbetslivet så måste de kunna lita på att både barn- och äldreomsorgen fungerar.
Annorlunda uttryckt: En arbetslinje kan vara annat än sänkta inkomstskatter. En modern arbetslinje handlar mer om att se till att den offentliga sektorn fungerar.
Arbetare, tjänstemän, akademiker och småföretagare ska inte behöva gå omkring och oroa sig för brister i skolor, äldrevård, sjukvård m m.
De måste kunna lita på att deras barn får en trygg barnomsorg och att det finns ordentliga äldreboenden för deras åldrande föräldrar.
Det förutsätter i sin tur att vi prioriterar satsningar på den offentliga sektorn före nya skattesänkningar. En arbetslinje som bara fokuserar på jobbskatteavdrag och plånboksfrågor är feltänkt.