En av svensk samhÀllsvetenskaps och samhÀllsdebatts skarpaste profiler, nationalekonomen Assar Lindbeck, har nyligen publicerat sina memoarer; Ekonomi Àr att vÀlja (Bonniers förlag 2012).
Det Àr en fantastisk lÀsning. Imponerande Àr bredden i hans personlighet. Han var en mycket lovande musiker och kompositör, men valde bort Musikaliska Akademin för studier i samhÀllsvetenskap. Som ledare för den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus i Uppsala drog han till sig Tage Erlanders uppmÀrksamhet, men tackade nej till ett erbjudande om arbete hos honom, ett jobb som, pÄ Lindbecks förslag, en viss Olof Palme istÀllet fick.
Lindbeck blev professor i nationalekonomi och eftertrÀdde Gunnar Myrdal som ledare för Institutet för internationell ekonomi i Stockholm. Nu Àgnar han sig bland annat Ät att mÄla abstrakt pÄ hög konstnÀrlig nivÄ.
För intresserade av svensk samhÀllsdebatt Àr Lindbecks bok ett hav att ösa ur, liksom för den som Àr intresserad av nationalekonomins rent vetenskaplig utveckling sedan 1950-talet. Dessutom finns mycket att hÀmta om man Àr intresserad av frÄgor som rör forskningens roll och samhÀllets krav.
Lindbeck menar att forskningen mÄste vara "verklighetsanknuten". Centrala samhÀllsproblem bör i hög grad pÄverka valet av forskningsomrÄden. Forskaren Àr skyldig att delta i debatten, men mÄste samtidigt ha stor integritet, d v s vara orÀdd och stryktÄlig, dÄ sÀrintressena "anfaller".
Lindbeck föddes Är 1930 i UmeÄ dÀr hans far arbetade. Han hade arbetarbakgrund frÄn Kalix men via facklig och politisk verksamhet fÄtt ett arbete som fattigvÄrds- och barnavÄrdskonsulent i 13:e distriktet, hela Norrbotten och VÀsterbotten. à r 1932 flyttades tjÀnsten till LuleÄ dÀr Assar vÀxte upp.
I hemmet diskuterades livligt sociala och politiska frÄgor. Assar fick i sin barndom sitta med vid matbordet dÄ hemmet besöktes av legendarer som Gustaf Möller och Rickard Sandler. Han karaktÀriserar sin far som pragmatiker och skriver "Den uppfostran som jag fick var spontant liberal utan psykologiserande" (s 20).
Assar verkar dock i överkant tona ner den "ideologiska glöden" i hemmet. För att pÄ Socialstyrelsens uppdrag idka tillsyn över fattig- och barnavÄrden i sitt gigantiska distrikt hade pappa Calle att "luslÀsa" lokaltidningar i jakt pÄ notiser som ev. antydde "vanvÄrd". Dock hade han vissa problem med att "befatta sig" med Stalin-Sovjets megafon Norrskensflamman och den starkt tyskvÀnliga Norrbottens Kuriren. Men problemet löstes pragmatiskt av Calle, genom att helt enkelt ta pÄ sig handskar dÄ han tvingades hÄlla i de bÄda bladen.
Den spÀnda atmosfÀren i LuleÄ under 1930- och 1940-talets krigsÄr fick Assar ocksÄ uppleva, bland annat dÄ landshövding Hansén en sen kvÀll ringde till Lindbecks för att varna om att tyska fallskÀrmstrupper landat pÄ södra fjÀrdens is. Barnen Lindbeck ryktes upp ur sina sÀngar och klÀddes snabbt pÄ för att evakueras till bekanta i GlommerstrÀsk.
Början pÄ sin bildnings- och klassresa beskriver Assar bl.a. genom sin vÄnda att, till skillnad frÄn nÀstan alla de andra i LuleÄ SK:s fotbollslag, vÀlja realskola med möjlighet till lÀroverksstudier.
Om lÀroverksstudierna i LuleÄ pÄ 1940-talet berÀttar han att utegÄngsförbud rÄdde frÄn kl. 21.30, nÄgot som rektor HÄrleman noggrant idkade tillsyn över genom att sjÀlv patrullera Storgatan. Assar skriver "Högre allmÀnna lÀroverket i LuleÄ tog sin fostrande uppgift pÄ allvar. Jag sÀger detta utan ironi" (s33).
Lindbecks bok behandlar frÀmst hans egen utveckling som forskare inom centrala delar av nationalekonomin, hur vÀlfÀrdsstater fungerar, skatters och bidrags effekter pÄ mÀnniskors beteenden, insider-outsider teorin för arbetsmarknaders funktionssÀtt m.m.
Han ger ocksÄ Äterblickar pÄ de stora politiska "drabbningarna", frÀmst löntagarfondsstriden pÄ 1970-talet och den akuta krisen i början av 1990-talet.
En lĂ„ngvarig vĂ€nskap med Olof Palme tog tvĂ€rt slut dĂ„ Lindbeck sĂ„g sig nödtvungen att hĂ„rt gĂ„ ut i striden mot löntagarfonderna, med följden att Ă€ven lĂ€mna SAP. DĂ„ utbrast Aftonbladet ĂNTLIGEN!
Före löntagarfondsstriden hade Lindbeck skaffat sig mÄnga fiender genom sin hÄrda kritik av de för samhÀllsekonomi och konsumenter skadliga regleringarna inom bostads- och jordbrukssektorerna.
PÄ regeringens uppdrag tillsattes 1992 den s k Lindbeckkommissionen. Dess förslag bemöttes med stor upprördhet. Liksom i Grekland idag, sÄ var det i Sverige dÄ rÀtt mÄnga som faktiskt inte insÄg att krisen var reell och oundvikligen krÀvde en del "uppoffringar" av olika slag.
Upprördheten hade ocksÄ sin grund i att av 113 förslag handlade mÄnga om att Àndra i det demokratiska "beslutsmaskineriet", lÀngre mandatperioder, sjÀlvstÀndig riksbank, budgetprocessens reformering m.m. NSD:s dÄvarande chefredaktör utdömde kort förslagen som "flummigt allmÀnt tyckande" och att det handlade om "ett bestÀllningsjobb frÄn SAF" (NSD 10/3, 1993).
Lindbeck uppskattar att mellan hÀlften och tvÄ tredjedelar av hans 113 förslag nu Àr genomförda (s312).
Det Àr nog bara att erkÀnna att det Àr en viktig faktor bakom att Sverige stÄr avsevÀrt bÀttre rustat att hantera dagens kriser Àn flertalet EU-lÀnder.
Till LuleÄ tekniska universitet finns en dagsaktuell koppling. Lindbeck presenterar 10 teser för hur man skapar en framstÄende akademisk miljö (s193f). "BevÀpnad" med dessa kom en annan fÀrgstark nationalekonom, Marian Radetzki till LuleÄ 1993 med uppdraget att bygga en forskarmiljö i nationalekonomi.
FjolÄrets nationella utvÀrdering visade att endast tvÄ lÀrosÀten i landet kvalificerade sig för betyget Mycket hög kvalité, Handelshögskolan i Stockholm och LuleÄ tekniska universitet.