De populistiska Sannfinländarna går från 4 procent till 19. Nu är de Finlands tredje största parti. Bara Samlingspartiet (läs moderaterna) och Socialdemokraterna är större.
Finland har en mycket liten invandring och en skandalöst liten flyktingmottagning. Sannfinländarna rider ändå på främlingsfientlighet. De vill kontrollera muslimska organisationer och avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen i skolan, som de kallar "tvångssvenska". Den finlandssvenska minoriteten har inget att hämta hos Sannfinländarna.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson gratulerar, föga överraskande, Sannfinländarna till valframgången. De båda partierna jämförs ofta med varandra.
Visst är Sannfinländarna ett främlingsfientligt och homofobiskt parti med rasistiska element. Men det finns skillnader. Sverigedemokraterna bildades ur den rasistiska organisationen BSS. Sannfinländarna har sina rötter i det finska landsbygdspartiet, som mellan 1950- och 80-talen förde de fattigas och bortglömdas talan på landsbygden.
Partiledaren Timo Soini betecknar själv Sannfinländarna som ett arbetarparti utan socialism. I frågor som gäller skatter och ekonomisk politik står han ofta nära Socialdemokraterna. Men i moralfrågor är han ytterst reaktionär och mycket nationalistisk.
Soini är något så ovanligt i Finland som katolik. Han fick en omvändelse i Irland på 1980-talet då han mötte en nunna i en katedral. Därför är han strängt konservativ och abortmotståndare, något som inte har varit en politisk fråga i Finland sedan 1970-talet.
Visst finns det motstånd mot Sannfinländarna. I söndagens riksdagsval har många humanister samlats kring De Grönas Jani Toivola. Han blir Finlands första svarta riksdagsledamot. Toivola kan kallas "Finlands Obama" - hans pappa är kenyan och hans mamma är finsk. Toivola är dessutom homosexuell. Hans valframgång ser ut att vara den ultimata "protesten mot protesten".
I Finland analyseras Sannfinländarnas valframgång som en protest, om än en förfärlig sådan. Liksom alla populistpartier vädjar Sannfinländarna till människors otrygghet. Finland har stora sociala problem. Nokia har för länge sedan tappat greppet om den internationella marknaden och arbetslösheten är hög. Kriminaliteten lyfts fram som ett växande problem medan befolkningen åldras.
Finlands människovänliga partier har stora utmaningar framför sig. Det gäller dels att handskas med Sannfinländarna, som har nästan var femte väljare bakom sig. Dels att öka sysselsättningen och stärka välfärden, så att människor slutar gå till Sannfinländarna med sin vanmakt.
I Finland får det största partiet uppdraget att bilda regering. De två största partierna brukar bilda en koalition med stöd av ett eller två mindre partier. Nu har Finland plötsligt fått fyra ganska jämnstora partier: Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Sannfinländarna och Centerpartiet.
Frågan är hur Samlingspartiet och Socialdemokraterna ska lyckas bilda en regering utan Sannfinländarna. Centern åkte på en brakförlust och har redan meddelat att de lämnar regeringen för att gå i opposition. De Gröna minskade också i valet - trots katastrofen i Fukushima som borde ha satt gröna frågor på agendan.
Populismens stora valframgång ritar om Finlands politiska karta på ett drastiskt sätt. Framtiden är osäker.