Hade det inte varit för partisprängningen 1917 hade NSD inte funnits. Partisplittringen blev kännbar för de Branting-trogna i Norrbotten.
Vänstersocialisterna, som lämnade SAP, var starka i Norrbotten och tog med sig hela partikassan, de flesta medlemmar och det gamla partiorganet Norrskensflamman.
Ett tilltufsat S-gäng bildade ett nytt partidistrikt och grundade en ny tidning, Norrländska Socialdemokraten.
Från början var NSD mest att likna vid ett litet sektblad. Men sakta men säkert växte både Socialdemokraterna och NSD i Norrbotten.
1932 blev NSD för första gången större än Norrskensflamman.
Sedan början av 1940-talet är NSD även Norrbottens i särklass största dagstidning.
Flamman, som numera har sitt säte i Stockholm, finns fortfarande kvar. Upplagan är blygsamma 3 300 exemplar i hela riket.
Men Flamman spelar ännu 2012 en viktig roll som organ för Vänsterpartiet och som ett forum för vänsterdebatt i Sverige.
Det blåser dock andra politiska vindar än det gjorde 1917.
Efter partisprängningen var det hårda tongångar mellan Brantings gäng och utbrytarna. I Flamman beskrevs Socialdemokraterna som "socialfascister" och "klassförrädare".
Men i dag finns en annan syn på socialdemokratin.
I Flamman 5 januari 2012 skriver ledarskribenten Jonas Wikström:
"En del vänsterpartister hoppas kunna mjölka röster ur en lamslagen socialdemokrati. Men det är viktigt att också försvara sossarna. Socialdemokrater som förlorar förtroendet för sitt parti blir inte automatiskt V-väljare. Inget parti har så många sympatisörer som uppger att de inte ser något alternativ, enligt SCB. Och inga andra tvekar så mycket inför att ens rösta 2014. V gynnas på marginalen, men totalt sett skrumpnar regeringsalternativet ihop. Att försvara Juholt mot dreven handlar också om kampen om problemformuleringen, i bred mening. Om man inte ens får vara sosse, hur ska man då få vara vänsterpartist. Fronten går vid mustaschmannen."
Om vi ska gå efter opinionsmätningarna kommer också socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att behöva varandra, om det ska bli ett regeringsskifte 2014.
Även om Socialdemokraterna plötsligt skulle öka till 30 procent, V till 10 procent och MP till 15 procent, så har inget av de tre partierna egen majoritet i riksdagen.
Vägen till makt och inflytande i 2010-talets politik måste ske i samspel med andra.
För socialdemokratins del ska man givetvis inte utesluta möjligheterna till ett blocköverskridande samarbete.
Under historiens lopp har partiet samarbetat framgångsrikt med både Centerpartiet och Folkpartiet.
Men den möjligheten är obefintlig i dag.
De borgerliga partierna har låst in i sig i sitt alliansbygge och kastat bort nyckeln.
Tyvärr verkar det inte längre finnas några goda socialliberaler som vill sträcka ut handen till arbetarrörelsen och göra upp med socialdemokratin.
Blockpolitiken kommer sannolikt att vara hårt cementerad även valåret 2014.