Fler vill tillbaka till solidariteten
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
När bilindustrin går dåligt så ropar man på hjälp från staten. När askmolnet från Island sänkte sig över Europa ropades det också på insatser från staten. Senast i raden av de som vill ha hjälp från staten är den katolska kyrkan. Och staten - det är vi. Det är vi som ska betala när förlusterna hotar.
Men precis som Gyllenhammar säger går vinsterna inte till staten, till alla som bidragit. De privatiseras genom utdelningar till aktieägare och genom bonusregn till företagsledningar. Allt detta ser staten, allt detta ser vi. Och den ilska som det leder till tar sig olika uttryck.
Det visade sig bland annat under 1:a maj firandet. En dag som varit helgdag sedan 1939. Många var vi som under röda paroller och raka i ryggen visade att vi vill ha ett annat samhälle. Ett samhälle med jämlikhet och solidaritet som ledstjärnor.
Människor känner av alla orättvisor in på bara skinnet. Det hjälper inte att finansministern säger att Sverige har ordning på finanserna. Verkligheten och kalla fakta talar sitt tydliga språk. Arbetslösheten ligger kvar på nio procent, en halv miljon människor har lämnat a-kassan. Köerna till socialkontoren blir allt längre. Varför ska en hotellstäderska betala 430 kronor per månad i arbetslöshetsavgift medan en ekonom betalar knappa hundralappen?
Enligt regeringen ska vi hålla igen på våra lönekrav för. Lägre löner leder till fler jobb och med det lägre avgift till a-kassan. Så ser regeringens strategi ut. Men detta tycker inte folk om.
Fler och fler vill tillbaka till den solidariska finansieringen som vi hade innan den moderatledda regeringen ändrade allt i ett penseldrag. Och det kunde man se på banderollerna på 1a maj.
En annan djup orättvisa drabbar pensionärerna. De som byggt upp vårt välfärdsland betalar mycket mer i skatt än löntagare med jämförbar inkomst. Och detta tycker folk inte heller om.
Folk i allmänhet tycker inte om orättvisor. Vanligt folk vill inte ha ett samhälle där fler och fler hamnar utanför. Vanligt folk vill tillbaka till ett samhälle som bygger på jämlikhet och solidaritet.
Det är så många som får känna av regeringens svångremspolitik. Vi som har jobb, vi som är friska - vi har fått pengar i fickan. Statens pengar - våra gemensamma pengar - har privatiserats. På bekostnad av pensionärer, arbetslösa och sjuka.
Ärligt talat - hur känns det att ha sådana pengar i plånboken?