Frågan om idrott och politik väcker heta känslor, liksom frågan om musik och politik. Bland annat på FaceBook höjs röster för bojkott av Melodifestivalen i Baku, därför att Azerbajdzjan inte respekterar mänskliga rättigheter.
I EU-parlamentet har vi just antagit en resolution som manar de nationella ishockeyförbunden att kräva att Internationella hockeyförbundet vid sin kongress i maj omprövar beslutet att låta Vitryssland arrangera 2014 års VM.
Bakgrunden är att den vitryska Lukasjenko-diktaturen blir allt värre. Efter valet före jul 2010 fängslades alla oppositionella presidentkandidater och sen har förföljelsen skärpts.
Nyligen avrättades två personer anklagade för ett bombdåd i Minsk, trots många frågetecken kring rättegången.
Frågan är var gränsen ska gå. Kan vi ha OS i Kina, men inte hockey-VM i Vitryssland? Och hur ska vi se på fotbolls-VM 2022 i Qatar, ett land som tillämpar sharialagar och dödsstraff, saknar demokratiska val och rättigheter för kvinnor, homosexuella etc.
Man ska inte lättsinnigt mana till bojkott, för ibland kan internationella evenemang bidra till att öppna ett land. Och det är självklart svårt för enskilda idrottsmän eller nationella idrottsförbund att dra gränsen för vad som är acceptabelt.
Den rimligaste modellen bör vara att inte genomföra evenemang i länder som är utsatta för internationella sanktioner. Det skulle utesluta Vitryssland, där regimen har reseförbud i Europa och både EU och USA har infört ekonomiska sanktioner.
Den principen ger klartecken för Eurovision Song Contest, även om det finns starka skäl att kritisera det demokratiska tillståndet i Azerbajdzjan.
Dessutom borde internationella organisationer själva väga in demokrati och mänskliga rättigheter när de beslutar. Det skulle vara ett tungt påtryckningsmedel för att få usla regimer att skärpa sig.
Den propaganda de kan inhösta från ett stort internationellt arrangemang är ovärderlig för en diktatur. Journalisten Kjell Albin Abrahamsson har visat att Vitrysslands huvudstad Minsk redan är full med propaganda om hockey-VM 2014.
Jag har nyss hemkommen från Azerbajdzjan kunnat konstatera att samma sak gäller Eurovision Song Contest i Baku.
Självklart måste den som tilldelar den här sortens arrangemang till en stat kräva att idrottsutövare, journalister och besökare behandlas enligt internationellt erkända regler.
Det återstår att se om FIFA kan garantera att kritiska journalister, västerländska kvinnor, öppet homosexuella osv får fullvärdiga rättigheter i Qatar 2022. Annars lär bojkottkraven återkomma.