På en husvägg i centrala Kiruna kunde man för ett tiotal år sedan läsa grafittin "Kiruna Dör - Slåss". Idag finns inte den uppmaningen kvar. Det går bra för LKAB men hur går det för Malmfältsborna?
Det är en stor paradox att det exempelvis inte syns att Kiruna står inför en expansion av historiskt stora mått. Tvärtom håller husen i tätorten på att smått börja förfalla.
Jag ryser vid tanken på att staden ska lämnas åt sitt öde. LKAB:s expansion verkar ha lagt en våt filt över stadsomvandlingen. Allt andas avvaktan. Medan vi avvaktar håller Kiruna på att utvecklas till en gästarbetarstad.
Bostadsbristen är akut. Ungdomar får jobb men inga bostäder. Människor från när och fjärran som skulle vilja bo och arbeta i staden förpassas till ett asocialt barackliv.
Olika riksintressen sätter käppar i hjulet på Kiruna kommuns planer att bygga nya bostäder. Dessutom vill en majoritet av de folkvalda i Kiruna flytta staden åt ett annat håll än vad LKAB rekommenderar.
Det är den C-märkta näringsministern Maud Olofsson som på svenska folket vägnar agerar som ägare av LKAB. Som ett mantra upprepar hon att Malmfälten har en fantastisk framtid. Centerns Kirunapolitiker däremot bedriver påkostade annonskampanjer mot det som Kiruna kommunledning arbetar för.
Samtidigt väljer man att avstå från att kritisera det egna regeringspartiets bristande agerande och ansvar gentemot Malmfälten.
Landstingsledningen har också valt att vända Kiruna ryggen. I sin iver att vara beslutspotenta lägger man ner akutkirurgin när Kiruna behöver den som mest. LKAB investerar i byggnadsarbeten i mångmiljardklassen.
Kirunas invånarantal ökar med flera hundra människor som arbetar på utsatta arbetsplatser. I det läget hävdar landstingsledningen att patientunderlaget krymper när det tvärtom växer.
Kiruna kommun har använt en hel del skattepengar på att marknadsföra en alltför positiv bild av stadsomvandlingen. Sanningen är att Malmfältskommunerna och dess invånare står inför ett mödosamt och kostnadskrävande arbete för att på nytt bygga upp attraktiva samhällen. Då räcker inte mantrat om en fantastisk framtid.
I stället måste alla samhällsaktörer, också på regerings- landstings- och kommunal nivå, visa på gemensamma tag och satsa nu, rejält med pengar, för att ta till vara på Malmfältskommunernas befintliga förutsättningar.
I dag saknar Malmfältskommunerna tillräckligt med pengar till att investera i framtida social infrastruktur såsom bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning, badhus, bättre dricksvatten, kultur- och fritidsverksamhet m.m.
Folket i Malmfälten måste också kunna ta del av LKAB:s miljardvinster. Finansministern Anders Borg skulle redan idag, om den rätta politiska viljan fanns, kunna finansiera de framtida behoven i Malmfältskommunerna.