En del har redan noterat att Stefan Löfvens installationstal på S-kongressen kändes som en modern variant av Per-Albin Hanssons klassiska folkhemstal 1928.
Per-Albin Hansson talade om hemmets "gemensamhet och samkänsla" som skulle prägla samhället.
"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet omtanke, samarbete, hjälpsamhet."
85 år senare talade Stefan Löfven om sin egen livsresa och om att han vill "bygga samhället som en familj ska vara".
"En familj där varje människa gör sitt, men där vi också tar ett gemensamt ansvar för varandra. En familj som stöttar den som vill ta nya steg och utvecklas, som hjälper till när flyttlasset ska gå till en stad och nya möjligheter, ett nytt jobb eller nya studier. En familj som inte överger den som just nu har det tufft, eller lämnar dem i fattigdom eller fas 3 - men som heller aldrig är missunnsam mot den som når framgång."
Per-Albins folkhemsvision blev styrande för socialdemokratin och Sverige under hela 1900-talet. Löfvens vision har förutsättningar att bli något liknande.
Många svenskar, även långt utanför de traditionella S-leden, borde kunna känna igen och sympatisera med Löfvens idé: "Sverige ska vara som en familj där du behandlas lika oavsett kön och ursprung."
Men Stefan Löfven och den nya S-ledningen måste ha en sak klar för sig: I politiken är det inte avsikterna utan resultaten som räknas.
Därför får en ny regering inte spara på krutet efter ett maktskifte i september 2014. Den ska inte bara peka ut en annan färdriktning utan framför allt presentera åtgärder som bidrar till lägre arbetslöshet, minskade klyftor och bättre sammanhållning.
Människor måste se att en annan politik gör skillnad.
I dag finns en stor besvikelse med borgarregeringen. Alliansens arbetslinje är lika med 427 000 arbetslösa. Talet om minskat utanförskap blev istället fler socialbidragstagare och ökad utslagning.
Borgarnas ord och handlingar går inte ihop. Följaktligen växer misstron mot regeringspolitiken.
Det är en lärdom för Löfven och andra oppositionspolitiker.
Det räcker inte med att odla folkligt missnöje mot tidigare makthavare som Fredrik Reinfeldt gjorde med framgång 2006. Det kan ge en eller ett par valsegrar men inte mer.
Men den som vill bygga ett långsiktigt förtroende, som Per-Albin gjorde på 1930-talet, måste se till att folkflertalet upplever verkliga förbättringar och att samhället utvecklas i rätt riktning.
Det finns inget så praktiskt som en god teori, sa Ernst Wigforss en gång i tiden. Men de goda idéerna måste även omsättas i verkligheten och ge påtagliga resultat.
Då kan Stefan Löfven bli det nya seklets Per-Albin.