Sue Sue Nwea, som är engagerad i lantarbetarfacket, är glad för det internationella engagemanget för Burma. Men hon betonar att stödet måste nå även det vanliga folket, inte bara samhällseliten.
"Vi upplever ännu ingen förändring på landsbygden och bland gräsrötterna", säger Sue Sue Nwea till mig och två andra svenska journalister som deltar i en resa med Olof Palmes Internationella Centrum.
Under bilfärden efter mötet intervjuar jag Jens Orback, generalsekreterare för Palmecenter. Han beskriver hur Palmecenter arbetar för att de svenska insatserna ska märkas även i vardagslivet
i Burma.
"Vi skriver inte bara ut checkar. Våra insatser är kopplade till aktiviteter, till exempel möten och resor", berättar han.
Fackligt aktiva lantarbetare, studenter, kvinnoorganisationer och andra får stöd för att kunna organisera sig själva. Nyckelorden är folkligt deltagande.
"Vi står för en klassisk socialdemokratisk idé. Vi vill ge människor makt att förändra sina samhällen och därmed sina egna liv ", säger Orback.
Det är, om man så vill, traditionellt svenskt folkrörelsearbete som går på export.
Siktet är inställt på att bygga demokratiska organisationer med kunniga och aktiva medlemmar.
Jens Orback berättar att Palmecenter försöker länka samman sina svenska medlemsorganisationer med burmesiska motsvarigheter.
"Ideella organisationer i Sverige samarbetar med ideella organisationer i Burma", berättar han.
I Burma medverkar Palmecenter i olika fyra projekt. S-kvinnor i Hallsberg samarbetar med ett kvinnonätverk. S-studenterna har utbyte med en av landets många studentorganisationer. SSU bedriver ett ungdomsprojekt. Seko Sjöfolk samarbetar med fackligt aktiva i Burma.
Palmecenter driver totalt - tillsammans med sina 26 medlemsorganisationer - omkring 240 demokrati- och utvecklingsprojekt i olika delar av världen.
I Filippinerna finns ett nära samarbete med det politiska partiet Akbayan. I Bolivia hjälper Palmecenter till att utveckla kvinnokooperativ. I Vitryssland samarbetar man med demokratirörelsen.
I Zimbabwe ger Palmecenter råd och stöd till fackliga organisationer.
Målen för insatserna är just gräsrötterna , civilsamhället och att bygga en stark demokratisk bas.
Den som vill kan hitta exempel på biståndsinsatser som gått snett, pengar som hamnat fel eller Sida-tjänstemän som lever lyxliv på svenska skattebetalares bekostnad. Sådant ska alltid kritiseras stenhårt.
Men det finns inga skäl att ta det som intäkt för att minska Sveriges biståndspolitiska ambitioner. Som ett av världens tio rikaste länder har vi en moralisk skyldighet att ställa upp.
Behoven är enorma. 113 miljoner av världens alla barn är berövade möjligheter till grundläggande utbildning. Omkring en miljard människor lever på mindre än tio kronor per dag.
Det är inte mer än rätt och rimligt att Sverige och andra rika länder använder en del av sina bruttonationalinkomster som stöd till världens utsatta och fattiga.