På den socialdemokratiska partikongressen 2 oktober 1975 argumenterade dåvarande statsministern Olof Palme för en massiv utbyggnad av den kommunala barnomsorgen.
Talet blev startpunkten för en jätteoffensiv i landets kommuner.
Under fem år byggdes 100 000 nya dagisplatser och 50 000 nya platser i fritidshem, i dagligt tal fritids eller "fritte".
"Säger man sig vara anhängare av kvinnornas likaberättigande på arbetsmarknaden så blir utbyggnaden av barnomsorgen en ofrånkomlig konsekvens", förklarade Palme.
Ingen, som sökte sig ut på arbetsmarknaden, skulle behöva känna att de lämnade sina barn vind för våg. Det skulle finnas trygghet och omsorg för barnen när föräldrarna var på jobbet.
Utbyggnaden av barnomsorgen gjorde det möjligt för fler kvinnor att skaffa sig en egen försörjning och yrkesidentitet. Samtidigt medverkade dagis och fritids till att barn fick lära sig att umgås i grupp och ta hänsyn till andra.
Men under 1990-talets krisår hamnade barnomsorgen i strykklass. Barngrupperna blev större.
Det blev färre vuxna i verksamheten. Kvaliteten tunnades ut.
När det gäller förskolan kan man se en vändning till det bättre under 2000-talet. Kommunerna har satsat på att öka personaltätheten inom skola och förskola.
Men tyvärr gäller detta inte fritidshemmen, som bedrivs för yngre skolbarn upp till tolv års ålder. Där präglas verksamheten fortfarande av 1990-talets besparingspolitik.
I rapport i början 2007 beskrev Skolverket fritidshemmens verksamhet som "torftig och ensidig". Barngrupperna har blivit för stora och resurserna för små.
Enligt verkets statistik hade barngruppernas storlek vuxit från 18 barn 1990 till nästan 34 barn hösten 2007.
Det säger sig självt att det påverkar innehållet i verksamheten. Personalen hinner inte ge barnen den uppmärksamhet som krävs.
I veckan kom en liknande larmrapport från Kommunalarbetareförbundet.
"Har någon sett Matilda?", lyder den träffande rubriken på Kommunals rapport.
Rapporten visar bland annat:
Det är dubbelt så stora barngrupper på fritids i dag jämfört med för 30 år sedan.
Det går tre gånger så många barn per vuxen i fritids i dag jämfört med för 30 år sedan.
Drygt en tredjedel (36 procent) av föräldrar är oroliga över sina barn när de är på fritids.
Av de som är oroliga är 7 av 10 oroliga för att deras barn blir utsatt för trakasserier och 4 av 10 är oroliga över att deras barn blir utsatt för fysiskt våld.
I ett uttalande konstaterar Kommunals ordförande Annelie Nordström:
"Det är hög tid att politiker och skolledare börjar prioritera det viktiga arbetet som görs på fritidshemmen och tillför mer resurser. Det behövs både bättre bemanning och lokaler anpassade för verksamheten. Den utveckling som har skett när det gäller personaltäthet under de sista 30 åren är helt orimlig. 1980 var det i genomsnitt sju barn per årsanställd. År 2011 är motsvarande siffra så hög som 20 barn per anställd. Det behövs tydliga riktlinjer för bemanning i fritids."
Det finns skäl att lyssna i både kommun- och regeringskanslier. Inget kan vara viktigare än att erbjuda alla barn och ungdomar en bra och meningsfull uppväxt.
Det är en mer angelägen fråga än att sänka bolagsskatten med 16 miljarder kronor som sker i den senaste statsbudgeten.