Det har varit oroligt i Stockholmsförorten Husby under flera nätter. Massmedia rapporterar om bilbränder och stenkastning.
Tyvärr är händelserna inte unika. De senaste åren har vi fått samma dramatiska nyheter från Gottsunda i Uppsala, Rosengård i Malmö och Backa i Göteborg. Förorterna brinner.
Det är givetvis fullkomligt oacceptabelt med stenkastning mot poliser och brandmän som gör sitt jobb.
Men det är hög tid att vi börjar se och uppmärksamma den samhällsutveckling som skapar ilskan och frustationen i förorterna.
Hög arbetslöshet är en grogrund för större social oro.
Ungdomar, som känner sig utanför och tappar hoppet om framtiden, vänder ilskan mot samhället och etablissemanget.
I Husby har den känslan vuxit under flera år. Både den privata och offentliga servicen har försämrats, liksom fritidsutbudet för unga.
Husby har blivit ett samhälle på dekis.
Det ger ingen ung Husbybo rätt att protestera genom att kasta stenar eller bränna bilar. Det är ett kriminellt beteende.
Men det är viktigt att inse att samhället inte löser problemen i Husby eller andra utsatta förorter genom enbart polisiära insatser.
Samhället ska vara tufft mot brottsligheten. Men det måste också vara tufft mot de sociala orsakerna till brottsligheten.
Det krävs ordentligt satsningar för att rusta miljonprogramsområdena och investeringar som ger vettiga fritidssysselsättningar och nya jobb.
Visst, sådant kostar en slant. Men det växande utanförskapet är inte heller gratis.
Den växande sociala oron är belastning för hela samhällsekonomin. Det kostar att skicka kravallutrustad polis till Husby och andra förorter varje natt.
Men tyvärr verkar utvecklingen i förorterna vara en blind fläck för många beslutsfattare.
Under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har alltför många miljonprogramsområden fått förfalla.
Det håller inte längre.
Larmsignalerna kan inte bli tydligare än vad de är i Husby i maj 2013.